Ledljus
Bilden hämtad här http://www.ne.se/m%C3%A5nen
Sänder här tankar om ett GOTT NYTT ÅR till er alla!
/Kram.
Flitens lampa
Men jag har inte gett upp ännu...det är ju i alla fall 1 dag kvar, så kanske hinner känslan infinna sig. Det sista som överger människan är ju hoppet, och jag vill ju verkligen tänka positivt... Så jag väntar troget på julkänslan...
Tills dess, så sänder jag en önskan till er alla om en riktigt GOD JUL!!!
Infört en ny tradition. En pepparkaka till var och en på julaftonsmorgonen.
Gubbar o gummor i rad, och kristyrer till granen...
Fotona är tagna av sonen med kamera (eller bara av kameran med mamma bakom *ler*)
Svårt med stämningen
Saknad
Ta hand om er - och var rädda om varandra!
KRAM!
Gamla tankar
Så blev det då dags, efter klockan 8 i måndags började alla att dra sig mot sina valda platser i skogen runtomkring Snöå Bruk, även jag givetvis. Mörkret hade redan infunnit sig, och det var lite fumligt att bädda klart för att krypa ner. Väl på plats i sovsäcken, satte jag mig för att börja reflektera över naturens betydelse för mig - släckte lampan och väntade på att skräcken skulle komma krypande --- o väntade --- o väntade. MEN det hände inget. Inget annat än att jag kände med hela kroppen hur jag liksom "omfamnades" av mörkret, och alla träden, och omgivningen runtom. Tänk att jag gått och burit på en rädsla för något som inte längre är aktuellt. Undrar just hur många andra farhågor man har som egentligen inte stämmer? Utvecklingen leder en framåt hela tiden, och det gör naturligtvis även att sinnet förändras. Att det ska behövas en natt ute i sovsäck för att fatta det =) I övrigt så kan jag ju berätta att efter midnatt så klarnade det upp och jag fick ta del av en helt underbar stjärnhimmel, OCH tre stjärnfall såg jag. Hann inte rikigt med att önska --- men jag har ju redan så mycket i livet!
Vinterbild från omgivningen på Snöå bruk. Jag låg en bit till vänster "om bilden" =)
Ha en riktigt skön dag, och kom ihåg att fokusera på allt du HAR istället för att ödsla energi på allt du INTE har!
Kram!
Det är inte hur man har det
...utan hur man tar det, som avgör hur det blir. Jodå, det finns många ordspråk som handlar om optimism kontra pessimism. Brukar leta fram några väl valda när livet känns "bråkigt". Bara för att bli påmind om vikten av att tänka rätt, och inte fastna i en negativ spiral. MEN VISST, det gör sig inte självt. Och oftast måste jag titta både länge och väl på de utvalda orden, för att överhuvudtaget ta till mig dem. Ett annat användbart och tänkvärt citat lyder såhär: "Du väljer själv om du vill se glaset som halvtomt eller som halvfullt". Eller hur?! Två sidor av samma sanning!!! Valet är vårt eget. Fast ibland behöver vi bli påminda…
I have a dream, a fantasy - To help me through reality
Här kan man se hela låttexten, som är tänkvärd och bra att nynna på =)
Kram, och ha en bra helg!
Hoppa???
Vart är alla "spåtanter" här runtomkring? Känner mig också vilsen och skulle vilja veta vad stjärnorna säger! Eller ska jag hoppa ändå??? Hmmm...får nog ta mig en funderare återigen.... Eller vänta på att framtiden är här....
Jag hade just passerat en stor, neongrön skylt när någon ropade: "Hej du, jag kan spå dig du ser rätt vilsen ut" I dörren stod en man med en övertygande min Jag tänkte: vad har jag att förlora Jag ger mig Jag går in Han sa: "Stjärnorna de säger vad du är för en individ Hoppa om du vågar riskera ditt liv Och du vet inte hälften av det jag läser här men kom ihåg innan du hoppar fråga stjärnorna om när" Han tog mig på en tripp, en guidad tur genom mitt liv Och snart passerade vi gränsen till det som kallas framtid Jag borde ha gått men det var nåt som höll mig kvar Ja, viljan att få veta vad som väntar mig en dag Han sa: "Stjärnorna de säger vad du är för en individ Hoppa om du vågar riskera ditt liv Och du vet inte hälften av det jag läser här men kom ihåg innan du hoppar fråga stjärnorna om när" "Du möter kanske nån som sätter tillvaron på spel" Jag reste mig för att gå och sa: "Det som sker det sker Men jag är ingen slav under de krafter som styr Jag har en egen vilja Jag behöver aldrig fly" Han sa: "Fråga stjärnorna om när" Jag minns den gröna skylten och gatans doft av bränt och någonstans inom mig så står det en dörr på glänt för även om jag inte tror på stjärnorna som lag så har jag svårt att glömma de där orden som han sa: "Stjärnorna de säger vad du är för en individ Hoppa om du vågar riskera ditt liv Och du vet inte hälften av det jag läser här men kom ihåg innan du hoppar fråga stjärnorna om när"
Livet
...blir inte alltid som man tänkt sig... dagen blir inte alltid vad man trodde när man vaknade....saker och ting ter sig inte alltid som man trodde...MEN Thomas Ledin han har lösningen. Så här nedan bjuder jag på hans recept, tyvärr i en något förkortad version som fanns på nätet. Men texten finns nedanför, så ni får fylla i själva. Lyssna och njut på de minuterna som finns =)
Gilla läget
Du har försovit dig
Du vaknar när det ringer
Du borstar tänderna och kammar dig på en och samma gång
Du tar en kaffe i flykten, ja där du springer
Och ser hur t-banetåget precis lämnar sin perrong
Hur ska man då förhålla sig
Behålla sitt lugn
Man måste gilla läget
Gillalalala läget
Ja man får ta det som det kommer
Ta det som en man
Man måste gilla läget
Gillalalala läget
Ja man får se det som en prövning
Göra vad man kan
Gillalalala gillalalala gillalalala läget
Tiden räcker inte till allt som du ska göra
På jobbet verkar alla pocka på din uppmärksamhet
Ja folk sliter och drar
Skriker i ditt öra
Och du får se var gräns för din kapacitet
Väl hemma du nickar till framför TV:n
Och du drömmer om en hemmakväll,
Bara ni två
Du rycker till, har glömt nånting
Kollar mailen
Du har middagsgäster som plötsligt knackar på
Hur ska man du förhålla sig
Behålla sitt lugn
Man måste gilla läget
Gillalalala läget
Ja man får hoppas på det bästa
Inte spela svår
Man måste gilla läget
Gillalalala läget
Ja man får ta det som det händer
Hur det nu än går
Gillalalala gillalalala gillalalala läget
Hur ska man då förhålla sig
Säg säg säg
Hur ska man då förhålla sig
Behålla sitt lugn
Man måste gilla läget
Gillalalala läget
Ja man får ta det med en klackspark
Se det som ett skämt
Man måste gilla läget
Gillalalala läget
Ja man får hålla det på avstånd
Låta udda va jämnt
Man måste gilla läget
Gillalalala läget
Ja man får låtsas att de regnar
Bara va sig själv
Man måste gilla läget
Gillalalala läget
Ja man får tänka på nåt annat
Varsågod och svälj
Gillalalala gillalalala gillalalala läget
Gillalalala gillalalala gillalalala läget
Gillalalala gillalalala gillalalala läget
Friskt!
Mina ambitioner om att bli medryttare föll väl ut, så i lördags var jag ute på en provritt. Jättehärligt! Vad som är mindre roligt är att hästen är 160 i manken, jag är 158 i strumplästen...Ja, ni kan ju bara ana. Det är inte helt enkelt att ta sig upp. Och när man som jag dessutom är smidig som ett järnspett och vig som ett kassaskåp. Ja, då gäller det att vara påhittig. I lördags gick det bra, för tjejen som brukar rida hästen annars följde också med, och hon visade sig vara "stark som en oxe". Och med henne som "stigbygel" så kunde jag galant svinga mig upp. Eller galant och galant...upp kom jag i alla fall *fniss*. Sedan åkte vi häst o vagn en stund (efter ridturen), med jordens goaste lilla shettis. Så planerna framöver är att vi ska kunna dela på ansvaret de gånger jag är med. Och då rider en av oss den stora hästen (Nordsvensk) och den andra kör den lilla (Shetlandsponnyn). Blir nog roligt att ha sällskap under turerna med. Det jag gruvar en aning för är att jag kommer iväg så sent på kvällen, efter att jag stängt butiken. Vilket innebär att framöver kommer det att hinna bli helt mörkt, och där hästarna står finns inte gatlyse. Men, men det lär nog ordna sig på nåt´sätt.
Hösten 2008 - Hur det än är, solen finns alltid där bakom...
Tills vi hörs, ha det så gott. Va rädda om varandra!
Annonserar
Har alltid älskat allt som har att göra med hästar. Vissa perioder i livet har jag fått möjlighet att vistas tillsammans med dessa underbara djur. Andra perioder har det varit betydligt mindre. Numera följer jag min dotter 1 gång i veckan till stallet, och jag har själv också ridit på ridstall i några omgångar. Däremot känner jag varje gång jag vistas i stallet att jag saknar det rofyllda, då man bara kan umgås med hästen och så att säga "poa på" (knepigt uttryck, jag vet *flin*). Så nu annonserar jag själv om att få bli medryttare 1 gång i veckan privat. Så får vi se hur det går, och förhoppningsvis hur det blir. Du som vet av någon häst/ och ägare i Ånge(trakten) som behöver ombyte en kväll i veckan. Tipsa gärna!
Puss o kram --- cykelram!
Mod
"Modet mötte rädslan
medan jag ännu var barn
Modet hade lugna, klara ögon
Rädslan snärjde mig i sitt garn.
Modet sa: Kom, det här är lätt
Rädslan sa: Det här kan aldrig gå.
Modet talade om det vi hade,
Rädslan om det vi aldrig kunde få.
Modet gick före och log och värmde min hand.
När Rädslan tog överhanden, var jag ensam i ödsligt land.
Ända från mitt första vägval har jag stött på många hinder.
Och även om jag valde modet, fick jag blåmärken på båda kinder.
Det har inte varit lätt att välja mellan Modet och Rädslans stig.
Men de gånger som jag valde Rädslan har jag alltför ofta ångrat mig"
Jag tänker att mycket av detta går att överföra på hela livet i stort. Hur många gånger ställs vi inte inför situationer, där utgången skulle sett annorlunda ut om vi valt Modet framför Rädslan?
För den som vågar finns kanske en kruka guld vid regnbågens slut
Var rädda om er, och våga lite mer. Kram!
Pustar ut
Kom ihåg --> Sköt om varandra, och visa uppskattning!
Make (made) my day
Istället har jag haft förmånen att ha haft två helt oförutsedda besök. Av två olika tjejer, vid två olika tillfällen på dagen, men båda med jordens glöd och härliga energi.
TACK --> Camilla och TACK --> Marie. Bara det faktum att ni båda valde att göra en avstickare in för att hälsa på MIG, gjorde MIN dag. Sånt värmer en höstfrusen själ! KRAM!
Så till er alla som funderat på att göra det där besöket som aldrig blir av, eller skriva det där brevet/mailet som du tänkt så många gånger, eller ringa det där telefonsamtalet som du skjutit på. GÖR DET! Rätt som det är sitter det en individ i "andra änden" som blir hur lycklig som helst.
"Skjut inte upp till morgondagen, det som du kan göra idag"
Till er alla - Höstkramar i mängd!
Efter i tiden
På väg uppåt mot Tjärnmyråsstugan - och solen sken!
Så kom då söndagen med sprakande solsken. Hade planerat att gå till Tjärnmyråsstugan med en väninna, som tyvärr inte kunde följa med. Så då stod jag där lite rådvill --- någon sekund. Tills jag förstod att det här kunde få bli ett ypperligt tillfälle att gå en härlig, avslappnande, återhämtningspromenad - helt i min egen takt, utifrån egna önskemål. Så sagt o gjort, så knatade jag iväg. Med ryggan på och kameran i högsta hugg. För det var min plan, att inte spurta iväg, utan ta det i godan ro och ta tillfällena i akt att fotografera. Kan säga att det var helt ljuvligt!!! Tankarna fick flöda fritt i skallen, benen gick som av sig själva, fåglarna kvittrade, solen sken och jag stannade till många gånger för att fånga olika ögonblick med kameran. Så tillbaka hemma, efter ca.7 km, så kände jag mig både påfylld och rensad. Bra va?!
Upprymd och uppfylld - endast några hundra meter kvar
Därefter ett tag efter att jag "landat" hemma efter min härliga promenad, så ringde det på dörren. Där utanför stod en av grannfuarna och sträckte fram en kasse med trattkantareller och undrade om jag/vi kanske ville ha. OM jag ville, givetvis =) Tänk att det finns så snälla människor, TACK Kristina!
Rensat och klart, färdigt att läggas på tork :-)
Få nu se vad denna helgen kan bjuda på. Måhända blir det en aning repris på "vandringen". Det återstår att se. Men ett är säkert, först ska jag i allafall jobba mig igenom fredagen.
Ha en skön helg allihopa!
Kram!
Precis det jag borde vara
Som många av er vet så går jag just nu en intressant utbildning. Och i höst ska vi göra personlighetstest, då vi ska läsa en hel del om bland annat ledarskap. Googlade idag på kul på Myer Briggs personlighetstyper och hamnade på en sida där man kunde göra en personlighetstest: http://se.41q.com. Gissa om jag kunde avhålla mig? Nä, just det... Här nedan ser ni resultatet.
Förklaringar:
Extraversion: Uppmärksamhet främst riktad mot yttervärldens människor och ting
Introversion: Uppmärksamhet främst riktad mot den egna världens idéer och intryck
Sinnesförnimmelse: Tar in information via de fem sinnena och ser det befintliga
Intuition: Tar in informationen via det "sjätte sinnet" och ser det möjliga
Tanke: Fattar beslut grundade på logik och objektivitet
Känsla: Fattar beslut grundade på personlig värdeskala
Bedömning: Föredrar att leva på ett planerat och organiserat sätt
Perception: Föredrar att leva på ett flexibelt och spontant sätt
Det kursiva det "är" jag... eller i alla fall åt det håll som min personlighet lutar. Någon som protesterar? Och tänk vilken tur att jag prickade rätt i mitt yrkesval. JA, alltså Socionom =) Undrar just vart en Naturhälsopedagog hamnar i personlighetstesternas djungel (eller ska jag säga skog) *ler*.
Det är den som går vilse…
..som finner de nya vägarna. Tänkvärt eller hur? Tror jag varit vilse nu ett tag :-) I alla fall så har jag inte funnits till här på bloggen. Utan istället så har jag varit lite varstans…som till exempel på Österåsen, på jobbet, i Dala Järna på Snöåbruk på utbildning, åsså på jobbet igen förståss. Ja, lite vilse både här och där så att säga…
En tidig morgonpromenad i lätt dimma kan vara som bomull för själen
Hur som helst så har jag återupptäckt att det är livsnödvändigt att stanna till ibland för att reflektera. Hur många där ute är det som faktiskt gör det regelbundet. Nä, man ”yschar” mellan aktiviteterna mest hela tiden. Och har sällan eller aldrig tiden att stanna upp. Jag har som sagt varit på stället där tiden kan stå still, OM man vill. Annars kan den rulla på i samma hektiska takt som hemma eller t.o.m snabbare beträffande vissa saker, OM man vill. Jag tog ett aktivt val – och lät tiden jobba för mig – inte emot mig. Jag har fått möjligheten att återta fattningsförmågan om vad som är livsnödvändigt för mig. Och det är INTE att delta i alla aktiviteter som finns till buds. Vare sig på Österåsen eller hemma. Och vet ni vad??? Jag har överlevt!!! Jag mår till och med bättre av att INTE vara med på allt överallt… Ja, jag vet nu är jag liiiite ironiskt. Fullt så omedveten var jag faktiskt inte ens innan jag åkte iväg på hälsokurs. Men däremot så har det varit väldigt nyttigt att återupptäcka kunskaper som man redan har. Och apropå det har jag också haft förmånen att ha haft världen bästa kontaktperson tillika kursledare i den temagrupp som jag deltagit i – stresshantering. En kvinna som verkligen kunnat locka fram det inbyggda behovet och vetskapen av och om, återhämtning. Vet ni andra (oinvigda *hehe*) hur viktigt det egentligen är? Och då behöver det inte handla om att man ska sitta och meditera i flera timmar om dagen. Utan det kan faktiskt räcka med att göra en STOPPÖVNING. Dvs. stanna till ett kort ögonblick, ta ett djupt andetag, och titta på det som man verkligen har framför sig och samtidigt släppa ner axlarna (troligen en decimeter), vare sig det är framför mattallriken hemma på bordet eller datorskärmen på jobbet. Att andas är faktiskt livsnödvändigt! Är det någon som protesterar – så prova att låta bli – jag lovar att du kommer bli övertygad.
Stenar, mossa, träd och så ett vattenblänk som återspeglar alltihopa
Fortsättning följer…
Händelserik dag...
Så på kvällen gick den årliga kvartersfesten av stapeln... Lika mysigt som vanligt, om än med betydligt mindre folk. Skulle tro att en 2/3 delar fattades!? Undrar just vad som drar mer än kvartersfest? Det "glunkades"om både grävningar i sportstuga, segling, och vistelse i sommarhus m.m. Så visst finns det väl orsak till att både en och annan stol lyste tom. MEN å andra sidan så kommer det ny chans i slutet av augusti då vi ska ha surströmmingsfest =) Trots bortfallet av människor så var det roligt i vanlig ordning med kvartersfest. Men vid en halvtvåtiden gav jag upp. Fast hade det inte varit för en helsikes halsbränna (vin och starka korvar är inte riktigt kompis med min mage) så vette sjutton om jag inte suttit kvar ett tag till. En sådan trevlig och ljum sommarkväll som det var i går kväll....
Och på måndag bär det iväg, för vistelse på nästan 3 veckor, uppe på Österåsen. Jag är både förväntansfull men gruvar mig en aning samtidigt. 3 veckor utan familjen, DET är mycket det =( När man aldrig normalt är åtskilda. Maken ska stilla min abstinens en aning med att komma upp första helgen och hälsa på. Men jag antar att det kommer att kännas att vara ifrån barnen. Dessutom sker skolstarter under tiden jag är borta. Vår minsting ska börja förskoleklass (undrar återigen vart tog tiden vägen????) och mamma är inte med! Gissa om det svider i en "kontrollmammas" hjärta?! Nja, det är väl inte bara därför det svider, syftar på kontrollen. Utan det svider kanske mest att gå miste om hennes allra första dag i skolvärlden. MEN å andra sidan så är det ju först nästa år som hon börjar 1:a klass, så då tar jag igen upplevelsen då istället ;-)
Och så ska jag fokusera på att ta tillvara dessa dagar i Sollefteå-trakten. Jag ska promenera, bada, gympa, äta vegetariskt (GOTT vegetariskt), dricka mängder med örtte, meditera men framför allt -bara vara. Hur skönt låter inte det!
Så nu blir det återigen tystnad här ett tag - men sedan lovar jag att uppdatera er med mitt "nya jag" *hehe* Måhända ser jag ut som buddhan här nedanför, djupt försjunken i mig själv. Ähh...knappast någon risk... brukar det inte vara så att verkligheten återkallar en ganska snabbt när man återvänt efter en stunds återhämtning... Men liiiite buddha ska jag nog va =)
Tills vi hörs, ha det så bra i sensommaren!
Bland tomtar och troll
Jag har nog aldrig tidigare tänkt på hur mycket ens rötter påverkar tillvaron. Men det känns som att desto äldre jag blir, ju viktigare blir det att känna tillhörighet. Något som också till viss del handlar om ursprunget, och miljö, och människor som känns bekanta. Ibland slår det mig när jag träffar på människor där jag numera bor sedan drygt 9 år tillbaka, att jag inte känner till deras bakgrund. "Hemma", dvs. där jag är uppväxt vet jag oftast när jag träffar någon -vem som är deras barn/syskon/föräldrar. Möjligen har det inte så särskilt stor betydelse för livet i stort, men för känslan av att vara rotad, så har det i alla fall viss betydelse för mig. Undrar just hur många år man ska bo på ett ställe för att det i själen, fullt ut ska kännas som hemma? Och att man då börjar tänka på det som man tidigare tänkt på som "hemma", som istället för "borta". Och kan det någonsin bli riktigt så? Hmmm...återigen stora funderingar från en liten hjärna...börjar snart känna
mig som en Nalle Phu på riktigt ;-)
Förstå att man tycker att det kan vara vackert....
På återhörande...
Funderingar
Sann frid är att hitta lugnet i stormen"
Kan man köpa ett sånt´?
Ingen Anka
...har jag gjort idag. Däremot så har jag "designat" om min blogg. Är SÅ himla stolt...tänk att man faktiskt kan lära gamla hundar sitta.... * hehe* Utöver att faktiskt göra om hela bloggen så lärde jag mig också igår hur jag kan lägga in videoklipp från YouTube (skratta inte ihjäl er nu mina syskonbarn). Hurra vad jag är bra *klappar på axeln* =) Är faktiskt lite stolt, och den känslan tänkte jag behålla resten av dagen ;o)
