Imse Vimse...
Spindel, klättra ner för trån´...
Tänk att jag har en läxa som jag ska lära mig i det här livet: TÅLAMOD
Det är något som jag får jobba med dagligen...det är en dygd (sägs det), och nåt som tydligen är bra att ha (nähä...det har jag inte märkt...ööhhh). Så här kan man läsa om företeelsen i Wikipedia:
"Tålamod betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap. Tålamod är förmågan att kunna utstå väntan, förseningar eller svårigheter med bibehållet lugn. En tålmodig person kan hantera yttre stress utan att hänfalla åt okontrollerade känslosvall. Inom vissa religioner framställs tålamod som en dygd, det nämns både i Bibeln och i Koranen."
Ja, behöver jag säga mera...För er som känner mig så kan jag tänka mig att ni nickar instämmande i att jag nog behöver öva... OCH SOM JAG ÖVAR...
MEN vad sjutton har då spindeln med det här att göra. JO, se det händer ofta att dessa (något ruggiga) krumelurer bara råkar ramla i min väg. OCH nu har jag förstått varför. Alla djur, gulliga som mindre trevliga, har något att säga oss med sin närvaro. Och spindeln den påkallar tålamodet. Naturligtvis! Självklart att dessa mångbenta, läskiga saker ska visa just mig detta. Varför kunde inte ekorrar, eller talgoxar eller några andra "roliga" djur visa på nyttan av att -"nu är det dags att plocka fram tålamodet. Nämen å andra sidan så kommer jag minsann ihåg budskapet när jag ser en spindel. FÖR HUR SKULLE JAG KUNNA ANNAT! - Sedan var det ju en annan femma att det hamnar både korpar och hackspettar i min närvaro. MEN den historien tar vi en annan gång...
Tills vi hörs - Hej o Tjong - mormors medaljong (DEN hade ni inte hört *hehe*)
/Mona
Tänk att jag har en läxa som jag ska lära mig i det här livet: TÅLAMOD
Det är något som jag får jobba med dagligen...det är en dygd (sägs det), och nåt som tydligen är bra att ha (nähä...det har jag inte märkt...ööhhh). Så här kan man läsa om företeelsen i Wikipedia:
"Tålamod betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap. Tålamod är förmågan att kunna utstå väntan, förseningar eller svårigheter med bibehållet lugn. En tålmodig person kan hantera yttre stress utan att hänfalla åt okontrollerade känslosvall. Inom vissa religioner framställs tålamod som en dygd, det nämns både i Bibeln och i Koranen."
Ja, behöver jag säga mera...För er som känner mig så kan jag tänka mig att ni nickar instämmande i att jag nog behöver öva... OCH SOM JAG ÖVAR...
MEN vad sjutton har då spindeln med det här att göra. JO, se det händer ofta att dessa (något ruggiga) krumelurer bara råkar ramla i min väg. OCH nu har jag förstått varför. Alla djur, gulliga som mindre trevliga, har något att säga oss med sin närvaro. Och spindeln den påkallar tålamodet. Naturligtvis! Självklart att dessa mångbenta, läskiga saker ska visa just mig detta. Varför kunde inte ekorrar, eller talgoxar eller några andra "roliga" djur visa på nyttan av att -"nu är det dags att plocka fram tålamodet. Nämen å andra sidan så kommer jag minsann ihåg budskapet när jag ser en spindel. FÖR HUR SKULLE JAG KUNNA ANNAT! - Sedan var det ju en annan femma att det hamnar både korpar och hackspettar i min närvaro. MEN den historien tar vi en annan gång...
Tills vi hörs - Hej o Tjong - mormors medaljong (DEN hade ni inte hört *hehe*)
/Mona
Men Huvva...
...vad tiden flyger iväg. Nu är det nästan en månad sedan jag sist skrev ett blogginlägg här.... bah! Vicken bloggentusiast man är :-( Nä, skulle inte tro att jag någonsin blir det. Och ni som tittar in här och läser (när det nu finns nåt nytt att läsa om...) tröttna inte, för ni får nog stå ut med att det blir en aning oregelbundna inlägg. Ibland kommer nämligen livet emellan, så det blir tajt att hinna med och skriva. Och dessutom ligger då kanske inte heller högst prio på att bluddra en massa här (även om det är både kul och inspirerande att skriva av sig), utan fokus hamnar nog rent naturligt oftare på tillvaron i verkligheten. Så håll ut...rätt som det är dimper det ner lite "nyheter" här på sidan *hehe*
Månaden som gått har i stort förlöpt i jobbets, och mötenas tecken. Både suckar och jippie. Vissa saker är ju riktigt roligt att ta del av, medan annat mest är trista måsten. Som för de allra flesta, skulle jag tro. MEN vissa upplevelser kan jag i allafall lägga till erfarenhetskontot. För några veckor sedan deltog jag och min "kompanjon" på MåBra-mässa i Sundsvall. En ganska välbesökt sådan. Om än med betydligt färre besökare än tidigare år. För oss var det ju första gången som vi var med, så vi hade ju inte så mycket att jämföra med. Inte som mässdeltagare. Men vi har ju tidigare år varit där som mässbesökare och då gick mässan av staplen i Nordichallen på gärdet i Sundsvall. En STOR mässhall, men mänga utställare och massor av besökare (ca. 12000). I år hade man tänkt om och istället "satsat" på mysighetsfaktorn, vilket gjorde att mässan flyttades till den nya mässhallen på Södra Berget där det måhända var mera ombonade lokaler. MEN däremot sämre med tillgängliheten, krasst med parkeringar, och en väldigt varm lokal. Hörde talas om vissa som fått gå flera km. uppför Södra Berget då det endast fanns parkeringar så långt ner. HUR SUGEN är man då sedan att knata omkring på mässan ?!
Ja, hur som helst gjorde vi då där vårt bästa för att kränga spikmattor, en dunderhäftig, svensktillverkad produkt som vi gärna går ut och pratar oss varma för. Själv har jag nästintill "botats" från mina kroniska ischiassmärtor sedan jag börjat ligga på mattan. DET är lycka det!
Därutöver har jag även börjat längta...och kanske gruva mig lite...inför den nära förestående "skolstarten". Den 9:e november bär det iväg mot Vansbro och Naturhälsopedagogutbildning. Lite pirrigt känns det allt, men förväntansfullt. Vilka är de övriga deltagarna på kursen? Hur kommer det att vara upplagt? Är det krångligt med grupparbeten på distans? Hur blir det att dela rum med någon som man inte ännu känner? Har jag rätt "utrustning" med mig? OJOJOJ...många frågor blir det!!! Troligtvis hinner jag med att vädra mer funderingar här innan det bär iväg. Investerat i ett par rejäla vandringskängor har jag gjort. Något jag längtat efter jättelänge, och nu kändes det dags.
Så nu ska jag sköta om dessa som om de vore ett par bäbisar, då har jag nog säkert skor min livstid ut. OCH jag hade tänkt leva LÄÄÄÄNGE jag *ler*.
Tack o hej ---leverpastej/
Mona
Månaden som gått har i stort förlöpt i jobbets, och mötenas tecken. Både suckar och jippie. Vissa saker är ju riktigt roligt att ta del av, medan annat mest är trista måsten. Som för de allra flesta, skulle jag tro. MEN vissa upplevelser kan jag i allafall lägga till erfarenhetskontot. För några veckor sedan deltog jag och min "kompanjon" på MåBra-mässa i Sundsvall. En ganska välbesökt sådan. Om än med betydligt färre besökare än tidigare år. För oss var det ju första gången som vi var med, så vi hade ju inte så mycket att jämföra med. Inte som mässdeltagare. Men vi har ju tidigare år varit där som mässbesökare och då gick mässan av staplen i Nordichallen på gärdet i Sundsvall. En STOR mässhall, men mänga utställare och massor av besökare (ca. 12000). I år hade man tänkt om och istället "satsat" på mysighetsfaktorn, vilket gjorde att mässan flyttades till den nya mässhallen på Södra Berget där det måhända var mera ombonade lokaler. MEN däremot sämre med tillgängliheten, krasst med parkeringar, och en väldigt varm lokal. Hörde talas om vissa som fått gå flera km. uppför Södra Berget då det endast fanns parkeringar så långt ner. HUR SUGEN är man då sedan att knata omkring på mässan ?!
Ja, hur som helst gjorde vi då där vårt bästa för att kränga spikmattor, en dunderhäftig, svensktillverkad produkt som vi gärna går ut och pratar oss varma för. Själv har jag nästintill "botats" från mina kroniska ischiassmärtor sedan jag börjat ligga på mattan. DET är lycka det!
Därutöver har jag även börjat längta...och kanske gruva mig lite...inför den nära förestående "skolstarten". Den 9:e november bär det iväg mot Vansbro och Naturhälsopedagogutbildning. Lite pirrigt känns det allt, men förväntansfullt. Vilka är de övriga deltagarna på kursen? Hur kommer det att vara upplagt? Är det krångligt med grupparbeten på distans? Hur blir det att dela rum med någon som man inte ännu känner? Har jag rätt "utrustning" med mig? OJOJOJ...många frågor blir det!!! Troligtvis hinner jag med att vädra mer funderingar här innan det bär iväg. Investerat i ett par rejäla vandringskängor har jag gjort. Något jag längtat efter jättelänge, och nu kändes det dags.
Så nu ska jag sköta om dessa som om de vore ett par bäbisar, då har jag nog säkert skor min livstid ut. OCH jag hade tänkt leva LÄÄÄÄNGE jag *ler*.
Tack o hej ---leverpastej/
Mona
