Tung tid...
Letar fortfarande febrilt efter lusten och orken. Vet att den finns någonstans bakom hörnet, och ibland skymtar den också igenom... Tur att det ändå fortfarande finns glädjeämnen i livet, som barnen, solen, ljuset, fågelsång, vinden mot ansiktet, bäckporl, en fuktig hundnos....
Lyssnar med jämna mellanrum på Frank Ådahl - gråter lite, men tänker att "du ändå finns hos oss".
Och så ikväll fick jag återigen en hälsning från dig... Sökte på texten på "Jag är med dig" och hamnade direkt på dikten här nedanför (tagen ur Svenska dikter):
Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är Jag, Du är Du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig vid mitt vanliga namn.
Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
Ändra inte Ditt tonfall,
Håll sorgen borta från Din röst.
Sluta inte skratta åt våra genensamma små skämt.
Skratta som vi alltid har gjort.
Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma.
Uttala det som ingenting hänt, sorglöst
Utan spår av skuggor.
Låt livet gå vidare med samma innebörd som
tidigare.
Det går vidare därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår
gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig för att Du
inte längre kan se mig.
Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
Allt är väl.
Forfatter: Ukjent
Och jag kan lova dig...det går inte en dag utan att du finns i mina tankar, och bland våra minnen, som vi skrattar till pratar om och minns....<3
Som vi sa: - Du finns alltid i mitt hjärta, som jag i ditt...
