Saknad

Allhelgonahelg och den helg på året då vi tänder ljus för våra nära och kära som inte längre finns hos oss här i jordelivet. Sitter här långt bort, och tänder ett ljus i hemmet istället. Sänder en tacksam tanke till min underbare bror som ser till att det lyser fint på både Pappas grav, mormor o morsfars o andra! TACK, du är mer än guld värd! Det är också en helg som väcker saknad över att aldrig mera får prata, krama men även gnabbas med den som man älskat så djupt! Pappa, du finns ändå alltid hos mig...

Ta hand om er - och var rädda om varandra!
KRAM!

Gamla tankar

Jag har fått vara med om något speciellt sedan jag sist gjorde inlägg här. I den utbildning som jag går, ska vi prova på ett antal olika metoder och sätt att närma oss naturen på, för att vi sedan ska vägleda andra i hälsofrämjande och rehabilitering i naturen. Varje gång vi är där på internat så händer det saker i både gruppen och med oss själva. Det är inte alltid som man vare sig upptäcker det, eller förstår det direkt. Den här gången skulle vi bl.a. få ta del av en utesittning, en metod som erbjuds genom företaget Naturakademin, och vi hade dess grundare Göran Gennvi som ledsagare. I kort så var det meningen att vi skulle vistas utomhus en natt, under bar himmel, och "ensam". Något som satte igång mina tankar i full snurr... JAG ENSAM --- I SKOGEN??!! Till saken hör att jag bär på en "hemlighet". Ja, inte hemligt för de som verkligen känner mig, men för gemene man är det inte riktigt officiellt. Jag har sedan barnsben varit väldigt mörkrädd. Ni kan ju bara gissa hur jag har fått kämpa för att hålla motivationen på topp, trots mina fasor. Så egentligen ända från i våras när det blev känt att vi skulle ligga ute i skogen, så har jag vänt och vridit på min fasa. Och när vi kom till internatet så kändes det ändå rätt okej.

Så blev det då dags, efter klockan 8 i måndags började alla att dra sig mot sina valda platser i skogen runtomkring Snöå Bruk, även jag givetvis. Mörkret hade redan infunnit sig, och det var lite fumligt att bädda klart för att krypa ner. Väl på plats i sovsäcken, satte jag mig för att börja reflektera över naturens betydelse för mig - släckte lampan och väntade på att skräcken skulle komma krypande --- o väntade --- o väntade. MEN det hände inget. Inget annat än att jag kände med hela kroppen hur jag liksom "omfamnades" av mörkret, och alla träden, och omgivningen runtom. Tänk att jag gått och burit på en rädsla för något som inte längre är aktuellt. Undrar just hur många andra farhågor man har som egentligen inte stämmer? Utvecklingen leder en framåt hela tiden, och det gör naturligtvis även att sinnet förändras. Att det ska behövas en natt ute i sovsäck för att fatta det =) I övrigt så kan jag ju berätta att efter midnatt så klarnade det upp och jag fick ta del av en helt underbar stjärnhimmel, OCH tre stjärnfall såg jag. Hann inte rikigt med att önska --- men jag har ju redan så mycket i livet!

Vinterbild från omgivningen på Snöå bruk. Jag låg en bit till vänster "om bilden" =)

Ha en riktigt skön dag, och kom ihåg att fokusera på allt du HAR istället för att ödsla energi på allt du INTE har!
Kram!

Det är inte hur man har det

...utan hur man tar det, som avgör hur det blir. Jodå, det finns många ordspråk som handlar om optimism kontra pessimism. Brukar leta fram några väl valda när livet känns "bråkigt". Bara för att bli påmind om vikten av att tänka rätt, och inte fastna i en negativ spiral. MEN VISST, det gör sig inte självt. Och oftast måste jag titta både länge och väl på de utvalda orden, för att överhuvudtaget ta till mig dem. Ett annat användbart och tänkvärt citat lyder såhär: "Du väljer själv om du vill se glaset som halvtomt eller som halvfullt". Eller hur?! Två sidor av samma sanning!!! Valet är vårt eget. Fast ibland behöver vi bli påminda…


I have a dream, a fantasy - To help me through reality
Här kan man se hela låttexten, som är tänkvärd och bra att nynna på =)

Kram, och ha en bra helg!


Hoppa???

Vart är alla "spåtanter" här runtomkring? Känner mig också vilsen och skulle vilja veta vad stjärnorna säger! Eller ska jag hoppa ändå??? Hmmm...får nog ta mig en funderare återigen.... Eller vänta på att framtiden är här....
 

Jag hade just passerat en stor, neongrön skylt
när någon ropade: "Hej du, jag kan spå dig
du ser rätt vilsen ut" 
I dörren stod en man med en övertygande min
Jag tänkte: vad har jag att förlora
Jag ger mig 
Jag går in

Han sa: "Stjärnorna de säger vad du är för en individ 
Hoppa om du vågar
riskera ditt liv
Och du vet inte hälften av det jag läser här 
men kom ihåg innan du hoppar 
fråga stjärnorna om när"

Han tog mig på en tripp, en guidad tur genom mitt liv
Och snart passerade vi gränsen till det som kallas framtid
Jag borde ha gått men det var nåt som höll mig kvar
Ja, viljan att få veta vad som väntar mig en dag

Han sa: "Stjärnorna de säger vad du är för en individ 
Hoppa om du vågar
riskera ditt liv
Och du vet inte hälften av det jag läser här 
men kom ihåg innan du hoppar 
fråga stjärnorna om när"

"Du möter kanske nån som sätter tillvaron på spel" 
Jag reste mig för att gå och sa: 
"Det som sker det sker

Men jag är ingen slav under de krafter som styr
Jag har en egen vilja
Jag behöver aldrig fly" 

Han sa: "Fråga stjärnorna om när"

Jag minns den gröna skylten och gatans doft av bränt
och någonstans inom mig så står det en dörr på glänt
för även om jag inte tror på stjärnorna som lag
så har jag svårt att glömma de där orden som han sa:

"Stjärnorna de säger
vad du är för en individ 
Hoppa om du vågar
riskera ditt liv
Och du vet inte hälften
av det jag läser här 
men kom ihåg innan du hoppar 
fråga stjärnorna om när"

Livet

...blir inte alltid som man tänkt sig... dagen blir inte alltid vad man trodde när man vaknade....saker och ting ter sig inte alltid som man trodde...MEN Thomas Ledin han har lösningen. Så här nedan bjuder jag på hans recept, tyvärr i en något förkortad version som fanns på nätet. Men texten finns nedanför, så ni får fylla i själva. Lyssna och njut på de minuterna som finns =)
 

Gilla läget
Du har försovit dig
Du vaknar när det ringer
Du borstar tänderna och kammar dig på en och samma gång
Du tar en kaffe i flykten, ja där du springer
Och ser hur t-banetåget precis lämnar sin perrong

Hur ska man då förhålla sig
Behålla sitt lugn

Man måste gilla läget
Gillalalala läget
Ja man får ta det som det kommer
Ta det som en man

Man måste gilla läget
Gillalalala läget
Ja man får se det som en prövning
Göra vad man kan
Gillalalala gillalalala gillalalala läget

Tiden räcker inte till allt som du ska göra
På jobbet verkar alla pocka på din uppmärksamhet
Ja folk sliter och drar
Skriker i ditt öra
Och du får se var gräns för din kapacitet

Väl hemma du nickar till framför TV:n
Och du drömmer om en hemmakväll,
Bara ni två
Du rycker till, har glömt nånting
Kollar mailen
Du har middagsgäster som plötsligt knackar på

Hur ska man du förhålla sig
Behålla sitt lugn

Man måste gilla läget
Gillalalala läget
Ja man får hoppas på det bästa
Inte spela svår

Man måste gilla läget
Gillalalala läget
Ja man får ta det som det händer
Hur det nu än går
Gillalalala gillalalala gillalalala läget

Hur ska man då förhålla sig
Säg säg säg
Hur ska man då förhålla sig
Behålla sitt lugn

Man måste gilla läget
Gillalalala läget
Ja man får ta det med en klackspark
Se det som ett skämt

Man måste gilla läget
Gillalalala läget
Ja man får hålla det på avstånd
Låta udda va jämnt

Man måste gilla läget
Gillalalala läget
Ja man får låtsas att de regnar
Bara va sig själv

Man måste gilla läget
Gillalalala läget
Ja man får tänka på nåt annat
Varsågod och svälj

Gillalalala gillalalala gillalalala läget
Gillalalala gillalalala gillalalala läget
Gillalalala gillalalala gillalalala läget


Friskt!

I morse när jag klev upp stod termometern på -9 grader...brrr...gissa vem som dragit på sig långkalsongerna idag =) MEN inget ont som inte har något gott med sig. Det är i alla fall myggfritt, och DET gillar jag *hehe*.

Mina ambitioner om att bli medryttare föll väl ut, så i lördags var jag ute på en provritt. Jättehärligt! Vad som är mindre roligt är att hästen är 160 i manken, jag är 158 i strumplästen...Ja, ni kan ju bara ana. Det är inte helt enkelt att ta sig upp. Och när man som jag dessutom är smidig som ett järnspett och vig som ett kassaskåp. Ja, då gäller det att vara påhittig. I lördags gick det bra, för tjejen som brukar rida hästen annars följde också med, och hon visade sig vara "stark som en oxe". Och med henne som "stigbygel" så kunde jag galant svinga mig upp. Eller galant och galant...upp kom jag i alla fall *fniss*. Sedan åkte vi häst o vagn en stund (efter ridturen), med jordens goaste lilla shettis. Så planerna framöver är att vi ska kunna dela på ansvaret de gånger jag är med. Och då rider en av oss den stora hästen (Nordsvensk) och den andra kör den lilla (Shetlandsponnyn). Blir nog roligt att ha sällskap under turerna med. Det jag gruvar en aning för är att jag kommer iväg så sent på kvällen, efter att jag stängt butiken. Vilket innebär att framöver kommer det att hinna bli helt mörkt, och där hästarna står finns inte gatlyse. Men, men det lär nog ordna sig på nåt´sätt.

Hösten 2008 - Hur det än är, solen finns alltid där bakom...

Tills vi hörs, ha det så gott. Va rädda om varandra!

Annonserar


Har alltid älskat allt som har att göra med hästar. Vissa perioder i livet har jag fått möjlighet att vistas tillsammans med dessa underbara djur. Andra perioder har det varit betydligt mindre. Numera följer jag min dotter 1 gång i veckan till stallet, och jag har själv också ridit på ridstall i några omgångar. Däremot känner jag varje gång jag vistas i stallet att jag saknar det rofyllda, då man bara kan umgås med hästen och så att säga "poa på" (knepigt uttryck, jag vet *flin*). Så nu annonserar jag själv om att få bli medryttare 1 gång i veckan privat. Så får vi se hur det går, och förhoppningsvis hur det blir. Du som vet av någon häst/ och ägare i Ånge(trakten) som behöver ombyte en kväll i veckan. Tipsa gärna!
Puss o kram --- cykelram!


Mod

För tillfället har jag möjlighet att delta i en föräldrautbildning som kommunen har satsat på att utbilda personal inom - Ett aktivt föräldraskap. Mycket tänkvärt finns i kursmaterialet, och mycket tänkvärt blir dryftat på kursträffarna. Nyttigt att få möjligheten att dela upplevelser och situationer som man som förälder ställs inför. Grundaren till föräldrautbildningen heter Michael H. Popkin och såhär har han beskrivit vikten av att ha mod:

"Modet mötte rädslan
medan jag ännu var barn
Modet hade lugna, klara ögon
Rädslan snärjde mig i sitt garn.
Modet sa: Kom, det här är lätt
Rädslan sa: Det här kan aldrig gå.
Modet talade om det vi hade,
Rädslan om det vi aldrig kunde få.
Modet gick före och log och värmde min hand.
När Rädslan tog överhanden, var jag ensam i ödsligt land.
Ända från mitt första vägval har jag stött på många hinder.
Och även om jag valde modet, fick jag blåmärken på båda kinder.
Det har inte varit lätt att välja mellan Modet och Rädslans stig.
Men de gånger som jag valde Rädslan har jag alltför ofta ångrat mig"

Jag tänker att mycket av detta går att överföra på hela livet i stort. Hur många gånger ställs vi inte inför situationer, där utgången skulle sett annorlunda ut om vi valt Modet framför Rädslan?

För den som vågar finns kanske en kruka guld vid regnbågens slut
Var rädda om er, och våga lite mer. Kram!

Pustar ut

Efter att ha gått med andan i halsen i några veckor nu, så kunde vi i eftermiddags släppa lite av nervspänningarna. I vår familj har vi en sjukdomsproblematik som innebär att vi måhända värdesätter livet lite mer än vad kanske människor i största allmänhet gör. Alla dagar får ett speciellt värde, och varje dag då inte mr C gör sig påmind tillhör guldkornen. Och idag var en dag förgylld med ett guldkorn. Ingen har blåst "faran över" MEN vi har fått några månaders respit igen *skönt*, och vi kan för tillfället pusta ut för att återhämta oss en aning. Men jag ska villigt erkänna att det är heltidssysselsättning att inte låta tankarna snudda vid det "förbjudna och ohanterbara". Och jag jobbar hela tiden på att utveckla min förmåga till acceptans. Tur att en del dagar då gör det enklare för en. Att acceptera att sjukdomen mer eller mindre står på paus -- är helt klart av det enklare slaget att acceptera <3

Kom ihåg --> Sköt om varandra, och visa uppskattning!

RSS 2.0