Bland tomtar och troll

...åsså en och annan mygg förståss =) Vart då? Jo nu äre dax för oss att dra uppåt landet...närmare bestämt till Rajastrand, min barndomsbygd. Frågar ni mig så är det bland de vackraste ställena på jorden...men kanske, bara kanske att jag är liiiite jäv i frågan. Hur som haver så ska det i alla fall bli riktigt roligt att träffa släkten och måhända lite andra människor som man inte träffar speciellt ofta.

Jag har nog aldrig tidigare tänkt på hur mycket ens rötter påverkar tillvaron. Men det känns som att desto äldre jag blir, ju viktigare blir det att känna tillhörighet. Något som också till viss del handlar om ursprunget, och miljö, och människor som känns bekanta. Ibland slår det mig när jag träffar på människor där jag numera bor sedan drygt 9 år tillbaka, att jag inte känner till deras bakgrund. "Hemma", dvs. där jag är uppväxt vet jag oftast när jag träffar någon -vem som är deras barn/syskon/föräldrar. Möjligen har det inte så särskilt stor betydelse för livet i stort, men för känslan av att vara rotad, så har det i alla fall viss betydelse för mig. Undrar just hur många år man ska bo på ett ställe för att det i själen, fullt ut ska kännas som hemma? Och att man då börjar tänka på det som man tidigare tänkt på som "hemma", som istället för "borta". Och kan det någonsin bli riktigt så? Hmmm...återigen stora funderingar från en liten hjärna...börjar snart känna
mig som en Nalle Phu på riktigt ;-)

 
Förstå att man tycker att det kan vara vackert....
På återhörande...

Funderingar

"Sann frid är inte frånvaro av storm
 Sann frid är att hitta lugnet i stormen"


Kan man köpa ett sånt´?

Ingen Anka


...har jag gjort idag. Däremot så har jag "designat" om min blogg. Är SÅ himla stolt...tänk att man faktiskt kan lära gamla hundar sitta.... * hehe*  Utöver att faktiskt göra om hela bloggen så lärde jag mig också igår hur jag kan lägga in videoklipp från YouTube (skratta inte ihjäl er nu mina syskonbarn). Hurra vad jag är bra *klappar på axeln* =) Är faktiskt lite stolt, och den känslan tänkte jag behålla resten av dagen ;o)

"Trollkona"

Tillhör den del av mänskligheten som inte riktigt tror på "slumpen", utan jag har en känsla av att allt sker utav en anledning. Att våra liv är så att säga något förutbestämda, att vår livsuppgift har ett syfte. Att all erfarenhet, bra som dålig, har ett mål för oss - att vi ska tillgodogöra oss kunskapen genom den och nyttja den nya kunskapen till att göra saker och ting på ett "rättare" sätt vid ett annat tillfälle - Om det ska ske i det här livet eller inte - det visar sig... Finner hur som helst en aning tröst i att det i min värld förhåller sig på det här viset. Därigenom tror jag också på att vi hela tiden får tecken, om vi bara är öppna för att se. Djuren och naturen har förmågan att tala till oss, och ibland leda oss och ibland kanske knuffa oss i riktningar som vi måhända inte förstått att ta annars. Därför roar jag mig också ofta med att uppmärksamma händelser i omgivningen. Som i morse till exempel. När jag promenerade till jobbet, så fick jag följe med en trollslända. En vackert guldgnistrande. En sort som jag aldrig tidigare sett och därför fångade den hastigt mitt intresse. Sedan följde den med mig hela vägen genom vårt hemmakvarter - virvlade fram och tillbaka framför mig - gjorde en loop för att snabbt återvända uppåt igen. Jag kunde inte annat än att titta och begrunda. Tanken slog mig: - vad vill den här Trollsländan säga mig då? Slog upp Djurens Språk av Carina Solöga när jag fick tillfälle och där står att läsa:
Trollslända - Släktet: Lilbellula
Du har en stor andlig gåva - använd den. Min gåva till dig är att ha en stark intuition.

Va? Jag? Hmmmm.... Måhända hänger det ihop med mina tankar om utveckling...Ja, bara tiden har svar. Åsså Trollsländan förståss =)

Bilden lånad från Wikipedia

Tills vi hörs - Var rädda om er!

DET gjorde min dag

Igår och i förrgår var inga höjdardagar... Låg på måndag och huttrade under en filt hela kvällen. Visade sig att tempen låg på 38,9 grader och en annan som är en riktig "fjutttempare" med normaltemp på en sisådär 36,3 grader, DÅ känns nästan 39 grader vill jag lova. Så under gårdagen var jag inte heller speciellt allert. Men så kom då idag, då jag inte riktigt vågade känna efter hur jag egentligen mådde i morse då jobbet kallade. Så "ovetande" om sjukdomsläge/eller icke, knatade jag iväg efter niotiden neråt byn. Solen sken från en nästan molnfri himmel och det kändes rätt OK. Så kom jag då någon kilometer (har ca.2,5 på jobbet) och mötte på en hund och dess matte, jag hälsar och kvinnan svarar: -Vilken härlig morgon vi har - åsså ler hon brett =) Tänk att den inställningen, och det leendet gjorde att även jag log hela vägen ner på jobbet...och gör det nog ännu, och har inget oförutsett inträffat under den kommande dagen så hoppas jag att leendet sitter kvar ända fram till kvällen.

Så tänk på det, ditt leende kan göra en annan människas dag!

Och bara för att jag är på så gott humör idag (...ja,ja det kunde kanske skett ändå...) så vill jag också dela med mig av en favoritartist: Ola Pettersson. Han har en helt enorm röst, sammetslen men ändå stark. Sökte på måfå i vintras på YouTube efter visor med Dan Andersson och ramlade då över denne sångare. Så om någon av er vet med er, eller får reda på om han kommer sjunga någonstans i närheten av min ort. HÖR DÅ AV ER TILL MIG! En sådan trubadur vill man inte missa =)


Himlars...

Ena dagen sol, andra dagen regn...precis som livet i stort... Kan inte låta bli att lägga in en favorittext, Ted Gärdestads fina låt:
(lyssna här)

Himlen är oskyldigt blå
Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Är himlen så oskyldigt blå

När vi växte opp lekte livet, vi var evighetens hopp
Det var helt självklart att var framtid skulle bli oförbrukat fri
Somrar svepte fram, jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade och gräset växte grönt, hela livet var så =
skönt

Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Är himlen så oskyldigt blå

Frusna på en strand flög vi medan tiden flöt iland
Vi var barn som ingen ondska kunde nå, himlen var så blå
Nu tar molnen mark, jag var förblindad av att solen sken så stark
Men mina ögon kommer alltid le mot dig, kan det begäras mer av mig

Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små, det djupaste hav likaså
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Är himlen så oskyldigt blå

Bilden lånad från www.sjofartsverket.se

Sinnenas Promenad


Tänk vad dagarna börjar olika. I går morse hade jag en riktig AHA-upplevelse redan från morgonen. Promenerade till jobbet och plötsligt kom jag på mig själv med att jag hade alla sinnena på vid gavel. Det doftade både här och där, både gott men också ställen som luktade mindre gott. Rosor, hundkex, nyklippt gräs, och bensinångor från en trimmer. Sen alla synintrycken, främst all denna grönska, men även blommor - lila. Blåa, ljusblå, kornblåa, rosa, ceris, gula, vita ---åsså den gråa asfalten. Men märkligt nog så ligger den där som en lämpligt grå "kompis" till alla färgerna, och gör bara att allt det andra blir så vackert. Och så alla ljuden - fåglarna, kraschet under fötterna, grästrimmern som surrar, klockan som pinglar när tågbommarna fälls, tåget som smyger in på stationen och gnisslar lite vid inbromsningen. Ja, jisses vad man är lyckligt lottad som har alla sinnena i behåll. Där och då upplevde jag verkligen det som man kallar medveten närvaro.

I morse var det desto gråare ute... gick en runda med hunden - myggorna surrade ilsket. Molnen tycktes så nära att upplevelsen var att man nästan kunde ta på dem. Traskade sedan neråt jobbet, men i dag kändes varken färgerna, dofterna eller ljuden lika härligt påtagliga. Möjligen på grund av att det riktigt ljusa dagljuset inte ville infinna sig fullt ut. Och så, strax innan jag nådde jobbet -öppnade sig himlen och regnet öste ner. Och i skrivande stund, mitt på dagen fortsätter det regna oavbrutet *suck*. MEN jag antar att naturen behöver lite påfyllnad... Funderade under veckan på om fredagkvällen skulle tillbringas på Ånge Camping, då bl.a. Sarek (med "Haverösonen" Göran Månsson) kommer uppträda. Kan inte påstå att det just nu känns sååå himla lockande, att i regn och rusk ta sig bort till Campingen för att lyssna. Fast under kan ju ske =)


Ha det gott, i regn o rusk -eller bättre väder!


Hjälp

Hörde just på radion: Mygg sprider Ockelbosjukan...av den blir man väldigt sjuk...jag vill inte bli sjuk...och alla myggor älskar mig!!!...i år är det jättemycket mygg --------HJÄLP!!! *gahhh*
Men så kom jag till sans igen...ingen hybris här inte, och ingen hypokondri. Jag är frisk och tänker så förbli
--- så det så =)

Bilden lånad från Wikipedia
Men håll med om att de är bra nog läskiga!

Vicken tur!

JA vaddå...jo, att man inte har semester! Känner lättnaden över att det inte är jag som behöver sitta inomhus, titta ut och förbanna vädret som verkar fått fnatt. Liknar mer en aprildag än en julidag, då det ena sekunden spöregnar för att i nästa stund vara strålande sol...verkligen SKUMT! Det gäller att tänka positivt, om än det innebär att man möjligen är negativ:
-alltså vicken TUR att det inte är jag som har semester =) Man kan ju alltid hoppas att vädret väljer att stabilisera sig innan det är dags för mig att ta ledigt. (FÖRLÅT alla ni som faktiskt har semester nu och hett önskar bättre väder) Annars kan man ju alltid passa på att göra något annat inne om regnet förhindrar vistelse i solen. Spela spel, läsa en god bok, bläddra igenom olästa veckotidningar, städa (nääääähäää), titta på ännu osedda filmer, måla och rita, bygga pussel, trä ett halsband/armband eller två, sortera gamla foton och titta genom dem som redan sorterats, ligga på spikmattan, meditera, kanske t.o.m ta en gosestund med kära/käre vännen *hehe*...ja, you name it. Tiden är ju faktiskt full av möjligheter -vare sig det regnar eller inte. VAD gör du när regnet hindrar dig att vistas ute?

Inge gnäll o gny -utan rusta dig med paraply!
På återhörande....

Back on track

Nu har jag återvänt..från helt underbara 5 dagar i lugnets tecken. Trodde ett tag att jag dött och hamnat i paradiset... NÄ, skämt åsido. En vecka (5 dgr) såhär i hälsans och återhämtningens tecken har verkligen varit en lisa för själen. Om än det stundtals kändes ovant att vara i den situationen där man "bara" ska tänka på sig själv. Jag ser verkligen fram emot mina tre veckor (18 dgr) i augusti. En del verktyg har vi deltagare redan fått ta del av, andra kommer under hälsokursen i slutet av sommaren. Fram tills dess hoppas jag bara att jag klarar av att komma ihåg att använda mina förvärvade verktyg. OCH att jag faktiskt kommer mig för att ta EGO-tid. För det snappade jag upp... EGO, inte som i egoistisk. Nä utan EGO som i Egen God Omvårdnad. Fiffigt va? För det är ju de facto så att ingen tackar en för att man glömmer bort att faktiskt bry sig om sig själv också. Det enda som i slutligen sker i såna fall, är att man s.a.s. "bränner ljuset i båda ändar" och i värsta fall landar rejält i sjuksängen...

Vad som var så skönt för mig att påminnas om är att återhämtning inte alltid behöver handla om avslappning/avspänning och/ -eller meditation. Utan det kan ju i stället till exempel vara promenader. Ingen nyhet kanske, MEN en bra påminnelse. Så den här veckan har bilen hittills mestadels fått stå i "skamvrån". Åsså har jag nyttjat apostlahästarna. Motion och återhämtning i ett paket.

Maten däremot har jag inte anammat fullt ut från hälsohemmet. Där serveras endast vegetariskt. Här hemma har jag dock skärpt till mig beträffande både grönsaker och frukt och numera innehåller mina måltider betydligt mer av den varan. Dessutom försöker jag så gott det nu går att ta en frukt som mellanmål. Ibland kommer jag ihåg att äta "mellis", ibland inte. Men med små steg, i rätt riktning, så kommer det kanske av sig självt på sikt. Orken ska väl i alla fall kunna bli boostad när kroppen får antioxidanter... Hmmm...och ändå har jag återigen blivit förkyld och är jättetrött.. Ja, ja, Rom byggdes ju inte på en dag, så jag har kanske en bit kvar innan immunförsvaret är på topp. Men jag jobbar på det...var så säker =)


Bilden lånad från Allt Om Mat

Tills vi hörs, eller möjligtvis ses... Sköt om er i sommarvärmen...Sola förståndigt!
Kram!


RSS 2.0