Nänä...INGET fullblod här inte...

Svägerskan visade häromdagen på ett kul test på internet. Där man utifrån några frågor fick en "fingervisning" på vilken karaktär man besitter. Hon var ett fullblod...MEN det var inte jag *hehe*, utan istället:
" Oavsett din yttre fysik bär du en liten knubbig och trygg ponnysjäl i din kropp. Du har inga stora behov av att hävda dig, men står ändå tydligt fast i din övertygelse om vad som är rätt och fel. Planering ligger dig varmt om hjärtat och dina planer liksom din personlighet är oftast mycket jordnära. Du har en positiv livssyn, älskar god mat och dryck och vill din omgivning väl. Men det är viktigt att du ser upp ibland för din omsorg om andra ligger ibland på gränsen till självutplåning och dina matvanor kan bli påfrestande för bältet."

Skulle väl tro att det stämmer också för mig, att de som känner mig nu sitter och nickar beskedligt på sina huvuden *frust*.
För dig som också vill göra testet titta in HÄR
Så nu återstår väl bara för mig att säga *gnägg*...

Överraskning

Lova att inte bli chockade nu, MEN här kommer faktiskt ett inlägg tidigare än flera veckor sedan sist (hmmm...kryptiskt, eller?!)

Kände bara att jag inte kunde undanhålla er några härliga bilder som vi knäppte i helgen som var. Närmare bestämt under lördagen, då jag tvärt kom på att
-Hjälp vad jag längtade efter alla de gånger som man haft möjlighet att sitta vid brasan och mysa och grilla korv. Sagt och gjort...så trotsade vi vädergudarna (-15 grader), och satte ner foten och sa att JAVISST kan man göra brasa och grilla korv, ÄVEN om man som vi INTE kan ta sig ut i skog och mark med skoter. Och TROTS att det är bra nog långt att ta sig till något ställe, avsett för att grilla korv och mysa (typ, vindskydd eller dylikt) och det dessutom i ganska bitande kyla (ni som hade runt -30 grader i helgen, kan blunda för denna kommentaren om "bitande" *flin*) Så vad gjorde vi då?
Jo, jag släpade fram grillen, tog lillpigan med mig på skidor, och åkte ner en bit i skogen och plockade med lite torra grankvistar. Knatade sedan ut i garaget och letade fram några lämpliga björkvedklampar (jodå..vi har vedförvaring i garaget, några "kvarglömda" vedpinnar sedan vi förut eldade med ved i husets värmeanläggning.). Och -VIPS- på ett ögonblick, så anlade vi en härlig brasa ute i "villaträdgården". Och jag tyckte nog att den grillade korven smakade ungefär lika gott som den brukar göra på en "riktig" brasa ute i "riktiga" naturen... Och nog kändes det RIKTIGT nog för oss som kunde mysa en stund vid brasan. Om än temperaturen kunde varit lite humanare. Men man kan ju inte få allt här i världen! En go´ brasa och lite grillad korv, och en rykande kopp kaffe räckte långt nog den här dagen :-)
Far o dotter myser vid brasan

*mums* med korv, och härligt med en sån glödbädd.

Var rädda om er därute i vintermörkret o. tänk på att det har vänt nu och att ljuset återvänder mer för var dag.
/Kram på er allihopa.


Fluff

 Bomull, moln, sockervadd, ängsull, cellstoff... Tror jag landat i Fluffvärlden. Känns som att huvudet är fullt av detta, tillvaron är fylld av det, och jag tror jag dött och blivit uppstoppad med...ja, just det FLUFF! Men det är kanske som det ska vara när man ätit och ätit och ätit under en låååång julhelg OCH nyår, och dessutom är ledig så att tillvaron mest består av att fundera på huruvida dagarna ska eller inte ska fyllas med något "meningsfullt".

Trotsade mitt motstånd (egentligen inte särskilt stort) idag, och drog på mig pjäxorna och begav mig ut i naturen. Och tänk, vad allt känns härligt när man är därute med endast tankarna och friheten och all luften. Aldrig känner jag mig så levande, så fri och så bekymmerslös som just när tankarna kretsar omkring knarret under skidorna (eller skorna) den klara luften, och ögat ser skog, vidder, snö och solstrålar. Och när jag tittar uppåt påminner trädkronorna mig om att jag är egentligen ganska liten...och hur kan då bekymren vara särskilt stora? Nåja, skönt är det i alla fall att släppa allt för en stund och bara vara... -Saknar bara ibland att vart man än vänder sig, så är det aldrig riktigt tyst... inte som där jag är född och uppvuxen, där man många gånger kan höra tystnaden. MEN jag antar att allt som vanligt är relativt, och om jag nu varit uppväxt i storstan´ hade jag säkerligen tyckt att det är tyst där jag nu tar mina skogsfärder. SÅ, i relation till något annat ser tillvaron alltid lite annorlunda ut, eller hur?!

RSS 2.0