Tillflykt - Klockarbacken
Nu har vi gjort slag i saken... Efter två års funderingar så kom vi då äntligen till skott, och köpte vårt kommande "paradis". Inte ser det kanske mycket ut för världen idag, MEN så småningom...i lagom takt, ett steg i taget...ska våran tillflykt ta form =) I helgen som var åkte vi dit på lördagen. Rustade med lånade tillhyggen så började kampen mot aspslyn och hallonriset och brännässlorna. I början gick det en aning trögt, men så VIPS, så kom det i skogen två räddande änglar - Tack Mikael och Bitte - åsså huxflux ramlade det träd både kors o tvärs. Och när vi så fick fjutt på brasan, så var det full huggning med att dra ris och bränna bort. Och på några timmar så började vi ana hur härligt det kan bli framöver. Se förvandlingen nedanför!
För några veckor sedan kunde man ana när man stod nere emot vattnet att det fanns ett "hus" mitt i skogen
Likaså kunde man skymta vattnet när man stod uppe vid "huset"
Och kolla här - sedan i Lördags VET man när man står vid vattnet att det FINNS ett "hus"
OCH nu SER man vattnet uppifrån Klockarbacken - och mer ska det bli =)
Den här utsikten kan man nog lätt vänja sig vid, eller vad tror ni?
Här känner jag att det kommer att tillbringas åskilliga timmar, och det känns så rätt, och så bra. Här, bara en 4-5 mil bort ska jag hädanefter landa emellanåt och hitta ro i själen...
Som ni kanske läst tidigare så har jag mitt hjärta i hembyn Rajastrand, som tyvärr ligger 33 mil bort, och som man då inte åker till över en "kafferast". Men det finns ett ordspråk: "när inte Mohammed kan komma till berget, så får berget komma till mohammed". Så Klockarbacken i Torrflonäs får nu anta skepnaden som MITT berg...
På återseende, kram, kram!
För några veckor sedan kunde man ana när man stod nere emot vattnet att det fanns ett "hus" mitt i skogen
Likaså kunde man skymta vattnet när man stod uppe vid "huset"
Och kolla här - sedan i Lördags VET man när man står vid vattnet att det FINNS ett "hus"
OCH nu SER man vattnet uppifrån Klockarbacken - och mer ska det bli =)
Den här utsikten kan man nog lätt vänja sig vid, eller vad tror ni?
Här känner jag att det kommer att tillbringas åskilliga timmar, och det känns så rätt, och så bra. Här, bara en 4-5 mil bort ska jag hädanefter landa emellanåt och hitta ro i själen...
Som ni kanske läst tidigare så har jag mitt hjärta i hembyn Rajastrand, som tyvärr ligger 33 mil bort, och som man då inte åker till över en "kafferast". Men det finns ett ordspråk: "när inte Mohammed kan komma till berget, så får berget komma till mohammed". Så Klockarbacken i Torrflonäs får nu anta skepnaden som MITT berg...
På återseende, kram, kram!
