Det är den som går vilse…
..som finner de nya vägarna. Tänkvärt eller hur? Tror jag varit vilse nu ett tag :-) I alla fall så har jag inte funnits till här på bloggen. Utan istället så har jag varit lite varstans…som till exempel på Österåsen, på jobbet, i Dala Järna på Snöåbruk på utbildning, åsså på jobbet igen förståss. Ja, lite vilse både här och där så att säga…
En tidig morgonpromenad i lätt dimma kan vara som bomull för själen
Hur som helst så har jag återupptäckt att det är livsnödvändigt att stanna till ibland för att reflektera. Hur många där ute är det som faktiskt gör det regelbundet. Nä, man ”yschar” mellan aktiviteterna mest hela tiden. Och har sällan eller aldrig tiden att stanna upp. Jag har som sagt varit på stället där tiden kan stå still, OM man vill. Annars kan den rulla på i samma hektiska takt som hemma eller t.o.m snabbare beträffande vissa saker, OM man vill. Jag tog ett aktivt val – och lät tiden jobba för mig – inte emot mig. Jag har fått möjligheten att återta fattningsförmågan om vad som är livsnödvändigt för mig. Och det är INTE att delta i alla aktiviteter som finns till buds. Vare sig på Österåsen eller hemma. Och vet ni vad??? Jag har överlevt!!! Jag mår till och med bättre av att INTE vara med på allt överallt… Ja, jag vet nu är jag liiiite ironiskt. Fullt så omedveten var jag faktiskt inte ens innan jag åkte iväg på hälsokurs. Men däremot så har det varit väldigt nyttigt att återupptäcka kunskaper som man redan har. Och apropå det har jag också haft förmånen att ha haft världen bästa kontaktperson tillika kursledare i den temagrupp som jag deltagit i – stresshantering. En kvinna som verkligen kunnat locka fram det inbyggda behovet och vetskapen av och om, återhämtning. Vet ni andra (oinvigda *hehe*) hur viktigt det egentligen är? Och då behöver det inte handla om att man ska sitta och meditera i flera timmar om dagen. Utan det kan faktiskt räcka med att göra en STOPPÖVNING. Dvs. stanna till ett kort ögonblick, ta ett djupt andetag, och titta på det som man verkligen har framför sig och samtidigt släppa ner axlarna (troligen en decimeter), vare sig det är framför mattallriken hemma på bordet eller datorskärmen på jobbet. Att andas är faktiskt livsnödvändigt! Är det någon som protesterar – så prova att låta bli – jag lovar att du kommer bli övertygad.
Stenar, mossa, träd och så ett vattenblänk som återspeglar alltihopa
Fortsättning följer…
