Å saknaden blir bara större...
I går, den 8/11 var det 8 månader sedan du lämnade oss.
För ett år sedan igår firade vi 10 år som förlovade.
Om 4 månader har ett år passerat.
Ibland känns saknaden lika stor som det skulle vara 100 år sedan vi sågs, ibland känns tomheten lika vansinnig som att det aldrig har hänt...att du lämnat, o vi är kvar...som om jag drömmer en mardröm och önskar att någon kunde väcka mig och hyschande säga att: "Sch såja, somna om du, det var bara en dröm, i morgon när du vaknar är allt som vanligt" Men jag vet ju...att ingenting längre är "vanligt". Inte än... För det är ju så att du finns alltid i mitt hjärta som jag i ditt. Och mitt hjärta slår och slår - men det låter så ihåligt när det inte längre genljuder i ditt...
För ett år sedan igår firade vi 10 år som förlovade.
Om 4 månader har ett år passerat.
Ibland känns saknaden lika stor som det skulle vara 100 år sedan vi sågs, ibland känns tomheten lika vansinnig som att det aldrig har hänt...att du lämnat, o vi är kvar...som om jag drömmer en mardröm och önskar att någon kunde väcka mig och hyschande säga att: "Sch såja, somna om du, det var bara en dröm, i morgon när du vaknar är allt som vanligt" Men jag vet ju...att ingenting längre är "vanligt". Inte än... För det är ju så att du finns alltid i mitt hjärta som jag i ditt. Och mitt hjärta slår och slår - men det låter så ihåligt när det inte längre genljuder i ditt...
