Monizz Ditt å Datt

Vill så gärna tro på att vi alla har en funktion att fylla. Och att om vi bara får chansen att vistas i en tillåtande miljö, så kan allas "goda" sidor få möjligheten att synas...eller komma till sin rätt. Historien här nedan får åskådliggöra mina tankar idag. Om någon missat det så har jag hittat mig en ny "bibel". Eller ny och ny...jag har så att säga hittat mig en bibel...

DET SPRUCKNA VATTENKRUSET
Det var en gång en man som hade två vattenkrus. Krusen fästen han i vardera änden i en lång pinne, som han la över axlarna varje morgon när han gick för att hämta vatten från floden.
Det ena kruset var i perfekt skick, medan det andra hade en stor spricka som gjorde att kruset bara var halvfullt efter promenaden från floden till huset.

En dag, när mannen höll på att fylla krusen i floden, kunde det spruckna kruset inte vara tyst längre:
"Jag skäms så förskräckligt", grät kruset. "Jag gör ett uselt jobb. På grund av min spricka får du bara hälften så mycket vatten av mig som du borde. Jag känner mig så misslyckad"

"Jag visste inte att du kände såhär", svarade mannen bekymrat. "Men gör mig en tjänst. På vägen tillbaka till huset, titta då noga på vägen"

När de kommit tillbaka till huset frågade mannen:
"Lade du märke till de vackra blommorna vid vägkanten?"
"Ja", snyftade kruset.
"Lade du märke till att de bara växte på din sida av vägen? Du förstår, jag har alltid vetat om din spricka. Därför planterade jag blommor vid vägkanten, som du har vattnat varje dag. Om inte du varit som du är, skulle jag inte varje dag kunnat plocka blommor att sätta på bordet. Utan din spricka, skulle både vägkanten och huset saknat denna blomsterprakt!"
(Citat; Det är aldrig kört - samlingsvolym. Kristina Reftel)

Sköt om er alla. Kram!

Här kommer en liten berättelse som jag läst i boken DET ÄR ALDRIG KÖRT, och vill dela med mig av...

För länge sedan utlyste kungen i ett land långt borta en tävling. Den konstnär som kunde måla en tavla som föreställde sann frid, skulle få en riklig belöning.
Under de kommande månaderna strömmade bidragen in. Efter att kungen länge och väl hade studerat tavlorna, stod valet mellan två olika bidrag.

Den första tavlan var en oerhört vacker bild av ett berg vid en sjö. De höga bergen med sina snöklädda topparna kontrasterade vackert mot den djupblå himlen. Bergen och träden avspeglades kristallklart i den blanka vattenytan. Konungen tyckte mycket om tavlan, men den var inte en självklar vinnare.

Den andra tavlan var helt olik den första. Den föreställde ett brusande vattenfall, där vattnet störtade ner längs en bergvägg. Himlen täcktes av mörka moln, som gav intrycket av att ett oväder var på väg. Men den som tittade riktigt noga på tavlan upptäckte att alldeles i kanten av de nedstörtande vattenmassorna, på en utskjutande klippa i bergväggen, hade konstnären målat en fågel i sitt bo. Fågeln låg trygg, trots dånet runt omkring.

"Det här är den vinnande tavlan", sa konungen till sist. "För sann frid är inte frånvaro av storm. Sann frid är att hitta lugnet mitt i stormen"

...Och jag kan säga att jag fortsätter leta efter lugnet varje dag, "outtröttligt"... 
~ Ha en fin helg! ~