Monizz Ditt å Datt

...åsså en och annan mygg förståss =) Vart då? Jo nu äre dax för oss att dra uppåt landet...närmare bestämt till Rajastrand, min barndomsbygd. Frågar ni mig så är det bland de vackraste ställena på jorden...men kanske, bara kanske att jag är liiiite jäv i frågan. Hur som haver så ska det i alla fall bli riktigt roligt att träffa släkten och måhända lite andra människor som man inte träffar speciellt ofta.

Jag har nog aldrig tidigare tänkt på hur mycket ens rötter påverkar tillvaron. Men det känns som att desto äldre jag blir, ju viktigare blir det att känna tillhörighet. Något som också till viss del handlar om ursprunget, och miljö, och människor som känns bekanta. Ibland slår det mig när jag träffar på människor där jag numera bor sedan drygt 9 år tillbaka, att jag inte känner till deras bakgrund. "Hemma", dvs. där jag är uppväxt vet jag oftast när jag träffar någon -vem som är deras barn/syskon/föräldrar. Möjligen har det inte så särskilt stor betydelse för livet i stort, men för känslan av att vara rotad, så har det i alla fall viss betydelse för mig. Undrar just hur många år man ska bo på ett ställe för att det i själen, fullt ut ska kännas som hemma? Och att man då börjar tänka på det som man tidigare tänkt på som "hemma", som istället för "borta". Och kan det någonsin bli riktigt så? Hmmm...återigen stora funderingar från en liten hjärna...börjar snart känna
mig som en Nalle Phu på riktigt ;-)

 
Förstå att man tycker att det kan vara vackert....
På återhörande...