Monizz Ditt å Datt

Efter att ha gått med andan i halsen i några veckor nu, så kunde vi i eftermiddags släppa lite av nervspänningarna. I vår familj har vi en sjukdomsproblematik som innebär att vi måhända värdesätter livet lite mer än vad kanske människor i största allmänhet gör. Alla dagar får ett speciellt värde, och varje dag då inte mr C gör sig påmind tillhör guldkornen. Och idag var en dag förgylld med ett guldkorn. Ingen har blåst "faran över" MEN vi har fått några månaders respit igen *skönt*, och vi kan för tillfället pusta ut för att återhämta oss en aning. Men jag ska villigt erkänna att det är heltidssysselsättning att inte låta tankarna snudda vid det "förbjudna och ohanterbara". Och jag jobbar hela tiden på att utveckla min förmåga till acceptans. Tur att en del dagar då gör det enklare för en. Att acceptera att sjukdomen mer eller mindre står på paus -- är helt klart av det enklare slaget att acceptera <3

Kom ihåg --> Sköt om varandra, och visa uppskattning!