Tiden går...
...dag för dag, timme för timme, minut för minut. Och vi försöker fylla dem med meningsfullhet. Har själv sedan årsskiftet börjat arbeta 100% igen. Går relativt bra tycker jag...iaf på jobbet. Hur det blir hemma, ska vi bara inte tala om. MEN jag tröstar mig med att den dagen som jag förhoppningsvis sitter som gammal och blickar tillbaka, så är det iallafall inte städtillfällena som jag kommer vara mest glad över. UTAN det lär nog vara annat som jag minns som guldkornen i tillvaron.
Apropå guldkorn: Så läääängtar jag så innibaljan efter att det ska bli vår, så att jag får ladda batterierna på Klockarbacken. Vi var dit för någon helg sedan för att skotta av taket. Investeringen i en fotogenkamin gjorde att vi kunde få upp graderna inomhus till plus, så vi kunde fika en stund och må gott. Den helgen var en riktig energi-tankar-helg, då vi först på fredagen var och hälsade på goa vänner för att få låna en släpvagn för att frakta skotern på (har nämligen ingen farbar väg till stugan på vintern), sedan myste vi som sagt i "Friggan", för att därefter på hemvägen stanna till hos andra härligt goa vänner. Söndagen premiäråkte jag och lillpigan längdskidor och passade på att stanna på vägen för att hälsa på andra fina vänner. Så den helgen tror jag att rekordet på en lååååångt tid bräcktes beträffande umgänge med vänner OCH vad bra det kändes =), trots att högarna med "göra" växer hemmavid. MEN har ingen tidigare varit där för att stjäla mina göromål i hemmet, så inte lär det väl hända nu heller. Och jag försöker lära mig leva efter devisen: "kommer tid, kommer råd".
"Kura skymning"
"Och kaffetermosen på plats..."
"En varm investering"
"Nu ligger vattenblänket i vinterdvala"
På återseende!
