Tillbaka igen...
...efter en tur till mamma, där vi packat och packat och packat. Nåja, en hel del hade ju hon redan avklarat innan vi kom. Men jisses vad plats saker och ting tar när man ska stuva in dem i kartonger, säckar, påsar etc. Tänk, jag trodde att jag var "proffs" på detta efter en sisådär 12 flyttar. Men när det nu är 8 år sedan sist jag stuvade flyttkartonger, så inser jag att man glömmer fort...(om nu åtta år kan räknas som fort *ler*). Men det enklaste glas, eller den smäckraste vas, eller den lättaste glasskål -blir plötsligt ofantligt stor och klumpig, med X antal lager tidningpapper på. Och herremindag vad lite en banankartong då plötsligt rymmer...Hmmmm...skumt, hur det kan vara. Så -många kartonger blev det. Trots att vi lämnade mycket saker, och trots att vi faktiskt bara plockade från två rum och köket (utav åtminstone 5 rum o kök). Hur som helst, ner kom vi i alla fall med både flyttlass och mamma. Så nu återstår bara att hon kan flytta in på "riktigt " i lägenheten. Ännu har hon nämligen ingen säng, då vi ska åka till stan för shopping i helgen. Och inte är vi speciellt ledsna heller för att få rå om mamma/mormor några dagar till hemma hos oss :-) vi har ju inte precis haft tillfälle att träffas var dag som det varit förut. Så till er som inte redan vet och nu undrar om hennes nya adress och telefon, maila bara, så sänder jag den. Annars så hänvisar gamla telefonnumret också till det nya. Sköt om allihopa, kramen/
Mona
Stilla på fronten ett tag
Såhär lugnt och skönt kan det bara vara när man har en chans att kliva ut i naturen. Och dit tänkte jag bege mig under morgondagen... Ja, inte direkt ut i naturen, men alldeles i närheten av vyn du tar del av här ovanför.
Bara vi har vaknat, ätit frukost och packat lite kläder så rullar bilen uppöver hemtrakterna, för att bistå mamma med det sista packandet. För på söndag så går hennes flyttlass, med en hel del prylar... Fast en hel del blir nog kvar också i huset. Då mamma hela tiden sagt att hon naturligtvis vill åka tillbaka till Raja då och då. Och givetvis, för vem vill inte det. Och då har jag ändå tillbringat "bara" en ca.18 år på mer eller mindre heltid där. Mot mammas 47 år.... Så, bered er på att vi kommer lite då o då... för oss precis som förut, för mamma en aning annorlunda....
Så under den här veckan kommer det nog ingen uppdatering från mig, då det finns dator i Raja, MEN ingen uppkoppling. Så tills vi ses, och hörs. Ha det! Kram
/Mona
Veckan som gått
Från förra helgen har flitens lampa lyst här i vårt hus ska ni tro... I alla fall för att vara i det här huset OCH med företagna sysslor. Först och främst så tog jag tillfället i akt att få knata ut i skogen ytterligare en gång i helgen som var. Och det tillsammans med både maken och lillpigan och en kompis till henne. Det funkar alltid att få med en 5-åring ut i skogen om man lockar med att vi ska se om vi kan plocka lite bär. Mums, tyckte hon och tyckte att det var ett bra förslag. Så sagt och gjort, med bärplockare och någon hink begav vi oss så ut i skogen. Några liter blåbär lyckades vi få med oss hem... lagomt att göra lite sylt på.
Måndagen klängde jag i våra körsbärsträd (suuuuura körsbär...brrrrr....) och lyckades skrapa ihop till några liter bär, som raskt kastades i en gryta för att tas tillvara som saft. Tänk att även "surkörsbär" duger till detta, om ändock en något mindre smakrik saft. Fast den får allt duga... e ju bara så stolt över att jag ens kommit mig för att tillvarata lite av bären. I fjol gjorde jag faktiskt lite körsbärslikör, som t.o.m det finns kvar lite av... Och den smakar bara bättre med tiden :-)
Sedan under tisdagen fick jag lov av några snälla grannar att vittja deras bärbuskar (som annars inte skulle bli plockade). Så kvällen, åtminstone en del av den tillbringade jag sittandes med huvvet i en bärbuske, klappande mig på både armar och rumpa, för att värja mig för myggen. För mygg, det finns det även hos oss, när kvällen kommer...
OBS! Det är inte någon speciell rit eller cermoni som jag utför med klappande - för den som nu trodde det *hehe*.
Naturligtvis kunde jag inte motstå att även plocka med mig lite av svartvinbärsbuskens blad. Alltid går det väl åt till en skvätt te under vinterkvällarna. Så nu har rosenbladen och rallarrosbladen fått ytterligare sällskap nere på källargolvet... Börjar snart se ut som i en "höstack" hemma hos oss, med allt grönt och alla blad. MEN snart så är det dags att stoppa undan dem i burkar, för vinterförvaringen. Bara allt torkat klart så!
Några flaskor svartvinbärssaft lyckades jag också få till. Få se nu bara om jag liksom min mormor (som också tydligen hade svårt för att vänta ut bären tills de var riktigt mogna) får lov att använda strumpstickor och dylikt för att få ut den "geléiga" saften ur flaskorna. MEN jag har i alla fall använt plastflaskor (där hon använde glas), så i värsta fall får vi väl klämma ut saften, om den är för tjock. Smaken var hur som helst godkänd... av min gourmétfamilj *flin*
Ja, vad har jag sedan företagit mig...Jo, onsdagkväll rumlade jag omkring i vårt plommonträd... INTE för att plocka plommonen, för de är fortfarande så omogna så att det köper till och med (en tjurskalle) som jag. Och låter därför dem snällt hänga kvar i trädet någon/några veckor ännu. DÄREMOT, så hade jag kommit på att nu var det dags...för vaddå? Jo, att påbörja ett projekt som jag länge suktat efter. Nämligen att göra mig en uppsättning runor, som jag senare vill lära mig använda för att testa på att spå, i just runor. Så sagt och gjort, jag kastade mig morskt ut i busken/trädet för att fråga om lov och sedan kapa mig en något större kvist för att tillverka mina runor (bilden här nedan). Helst ska det visst vara i tädslaget ask, men se i Ånge får man leta sig blå om man skulle kunna hitta det. Så då fick det bli det näst bästa, ett träslag från ett fruktbärande träd. Och då gjorde jag som Kajsa Varg...jag tog det vi hade, dvs, från plommonträdet.
Så både onsdag och torsdag kväll har jag sågat, karvat och putsat, och även ristat/bränt in runtecken. Så nu återstår "bara" resterande cermonier (att rena -och ladda dem) så ska de visst vara "mina" och redo att börja använda. Få se hur mycket jag hinner under morgondagen, för det skulle vara perfekt läge att få ladda dem i det månljus, som vi förhoppningsvis får se under morgonkvällen. Ni kommer väl ihåg att kolla ut på månförmörkelsen som inträffar i morgonkväll, som mest vid 23-tiden. SPÄNNANDE!
(Och nej...jag är inte häxa...vad jag vet iallafall...rätta mig om det är någon som vet bättre...*ler*)
Hoppas nu att ni alla får en riktigt härlig helg att både se framemot, och att tillbringa på bästa sätt.
Kramen från mig
/Mona
Ja, som tidigare sagt...Sol-i-dag-o...
...som är del av det latinska namnet på Gullris. DET har jag bland annat roat mig med att plocka i helgen som varit. Och en hel del andra örter också för den delen... Morgonturen med hunden är på helgerna vikt för mig som helig tid. Då kan jag nämligen i lugn och ro knata ut i skogen, för att bara vara. Hur härligt som helst! Det gjorde jag även i helgen. I siktet hade jag, förutom en allmänt skön skogpromenad, att plocka lite Gullris att göra oljeuttrag på. MEN vad hände då??? Jo, efter endast en ynka bit på promenaden upptäckte jag (i vanlig ordning *fniss*) naturligtvis en massa annat smått och gott (grönt alltså) som bara stod där och väntade på att jag skulle komma förbi och plocka med... Sagt och gjort... MEN, då kom ytterligare ett men. Vad skulle jag plocka i. För korgen som jag vanligtvis bär med mig på "örtexpeditionerna" ja, den, den låg hemma. Frustration! Skulle nu detta gå till spillo? Aha...som den hundägare jag är, rafsade jag snabbt igenom benfickorna på mina byxor. Och BINGO, där låg några hund-bajs-påsar (fast utan *det äckliga*) som raskt förvandlades till örtapåsar istället. Maken han bara suckade när jag kom hem med dessa i högsta hugg. Och undrade: -Om jag måste plocka hem mera "skräp"?. Ja, ja vissa tar det längre att få till att förstå hur BRA det är med ett eget örtapotek när vintern börjar skymma.Ha det gott, Kramen från mig!
Ps: Ni som följer min andra blogg får ha överseende om dagens inlägg upprepade sig en aning...
Nu är det "länge" sedan...
...jag sist gjorde ett inlägg här på bloggen. Så nu tänkte jag "drämma" till med ett såhär på torsdagseftermiddagen. Kunde inte motstå att lägga in denn här bilden på en helt underbar vägskylt som vi fota i somras när vi var till Risbäck och hälsa på pappa på kyrkogården. Anledningen till att jag kom på just nu att den här bilden borde publiceras är att i två dagars tid har man i dagbladet, en av vårt läns dagstidningar skrivit omkring vägskyltar för äldre. Och nu i dagens tidning presenterade man en artikel där troligen Sveriges enda vägskylt för detta sades finnas i Timrå. NÄ, sa jag då...och skrev i eftermiddags ett mail för att dementera detta "snack" *flin*. För det finns ju åtminstone en till, och det i Risbäck. Hoppas att du/ni som gjort den inte tar illa upp för att jag sänt fotot som bildbevis på att det även finns åtminstone en ytterligare vägskylt i Västerbotten för ändåmålet. MEN jag tyckte att skylten verkligen var helskön. Håller du med?Själva har vi lite tagit som hobby att fota roliga vägskyltar när vi får tillfälle. Hittills har det samlats både, som ovan, gamlingar, kossor, får, grisar, renar (naturligtvis, man åker väl omkring i jämtland och västerbotten på vintern..), älgar (också naturligtvis) och t.o.m björn. Kanske någon sort till, men minnet sviker. Har du stött på nåt roligt exempel?
Nä, nu ska jag väl sluta pladdra för idag. Men för uppdateringens skull så kan jag väl säga att första veckorna efter semestern förlöpt bra, om än det skulle varit skönt med fortsatt ledighet... Och att i dagsläget ser jag fram emot morgonkvällen, då vi har årets kvarterfest, riktigt kul ska det bli. Så nu håller vi tummarna, så att de nästan blöder för att vi får uppehåll. MEN vi har ju klarat av att ha fest förut med regnet skvalande... Fast det är ju inget att längta till. Så i morgon kväll efter kl.18, ligger grilloset tungt över Lillskogens kvartersområde.
Ha det så gott. Tills vi hörs,
Kramen från mig!
