Monizz Ditt å Datt

 Bomull, moln, sockervadd, ängsull, cellstoff... Tror jag landat i Fluffvärlden. Känns som att huvudet är fullt av detta, tillvaron är fylld av det, och jag tror jag dött och blivit uppstoppad med...ja, just det FLUFF! Men det är kanske som det ska vara när man ätit och ätit och ätit under en låååång julhelg OCH nyår, och dessutom är ledig så att tillvaron mest består av att fundera på huruvida dagarna ska eller inte ska fyllas med något "meningsfullt".

Trotsade mitt motstånd (egentligen inte särskilt stort) idag, och drog på mig pjäxorna och begav mig ut i naturen. Och tänk, vad allt känns härligt när man är därute med endast tankarna och friheten och all luften. Aldrig känner jag mig så levande, så fri och så bekymmerslös som just när tankarna kretsar omkring knarret under skidorna (eller skorna) den klara luften, och ögat ser skog, vidder, snö och solstrålar. Och när jag tittar uppåt påminner trädkronorna mig om att jag är egentligen ganska liten...och hur kan då bekymren vara särskilt stora? Nåja, skönt är det i alla fall att släppa allt för en stund och bara vara... -Saknar bara ibland att vart man än vänder sig, så är det aldrig riktigt tyst... inte som där jag är född och uppvuxen, där man många gånger kan höra tystnaden. MEN jag antar att allt som vanligt är relativt, och om jag nu varit uppväxt i storstan´ hade jag säkerligen tyckt att det är tyst där jag nu tar mina skogsfärder. SÅ, i relation till något annat ser tillvaron alltid lite annorlunda ut, eller hur?!