Tankar
DET SPRUCKNA VATTENKRUSET
Det var en gång en man som hade två vattenkrus. Krusen fästen han i vardera änden i en lång pinne, som han la över axlarna varje morgon när han gick för att hämta vatten från floden.
Det ena kruset var i perfekt skick, medan det andra hade en stor spricka som gjorde att kruset bara var halvfullt efter promenaden från floden till huset.
En dag, när mannen höll på att fylla krusen i floden, kunde det spruckna kruset inte vara tyst längre:
"Jag skäms så förskräckligt", grät kruset. "Jag gör ett uselt jobb. På grund av min spricka får du bara hälften så mycket vatten av mig som du borde. Jag känner mig så misslyckad"
"Jag visste inte att du kände såhär", svarade mannen bekymrat. "Men gör mig en tjänst. På vägen tillbaka till huset, titta då noga på vägen"
När de kommit tillbaka till huset frågade mannen:
"Lade du märke till de vackra blommorna vid vägkanten?"
"Ja", snyftade kruset.
"Lade du märke till att de bara växte på din sida av vägen? Du förstår, jag har alltid vetat om din spricka. Därför planterade jag blommor vid vägkanten, som du har vattnat varje dag. Om inte du varit som du är, skulle jag inte varje dag kunnat plocka blommor att sätta på bordet. Utan din spricka, skulle både vägkanten och huset saknat denna blomsterprakt!"
(Citat; Det är aldrig kört - samlingsvolym. Kristina Reftel)
Sköt om er alla. Kram!
Ja visst kan man känna sej som det spruckna kruset mellan varven. Hoppas att man har fått droppa lite vatten så någon blomma kan växa. Så viktigt som du säger att det finns tillåtande miljöer! Måste plocka fram min bok och läsa lite klokord! Tack för inspirationen!
Va fint! skulle vilja läsa din "bibel" =)
Otroligt vackert och tänkvärt..kanske det är så ändå att trots att man har sina sprickor och fel så passar man för nåt iaf. En tanke man gärna vill tänka när livet varit som det varit..men hoppet är ju det sista som dör, så än är det väl inte för sent att hitta en uppgift att fylla ;-) Sköt om dig kussen, kramizar!!
