Monizz Ditt å Datt

Nyss avslutat lite kakbak för idag. Tanken slog mig häromdagen att det kan kanske vara roligt att ha några kakor att bjuda på om det skulle komma någon på besök under helgen. Så sagt o gjort, jag kavlade upp ärmarna redan häromdagen och satte deg för att kunna baka ut på kvällen. Chokladapelsinkakor och shackrutor blev det i förrgår. Så i kväll har flitens lampa lyst igen (inte allt för ofta beträffande kakbak kan jag lova...) och nu producerades hallongrottor och ingefärssnitt. Och gissa om vår frysbox fick sig en smärre chock!!! Aldrig tidigare har *han* (skriver man han om en frysbox, eller är det en hon...) skådat kakor UTAN att julen är i antågande. Och det är den ju inte! ÄVEN om man skulle kunna tro det när man går ut och ser all snön.

Under tiden som jag pysslat i köket har jag hela tiden haft underhållningen fixad. För i andra änden av huset har ena tonårssonen sitt rum, och DÄR plinkas det frenetiskt fån morgon till kväll på både aukustisk och elgitarr. Är såååå roligt att höra hur han gör framsteg. Även om jag ibland undrar hur i hela friden han orkar med att spela samma och samma och samma stycke om o om o om igen. MEN det ger ju uppenbarligen resultat. Och jag hoppas att han fortsätter med intresset. Och jag avundas honom liiiite (egentligen inte alls, för hur ska man kunna vara avundsjuk på sitt eget barn?) eller rättare sagt så beundrar jag honom som inte ger upp. Utan troget tragglar vidare, och dessutom får det att låta riktigt hyggligt.

Gett upp, det har jag däremot gjort massor av gånger när det gäller musikinstrument. Först var det blockflöjt under något år (någon fler som känner igen sig?), sedan var det tvärflöjt. Som var kul någon termin, tills jag kunde mera än vad musikläraren kunde *suck*. För han själv var definitivt inte skolad inom tvärflöjtarnas värld, även om han var musikalisk. Därefter följde dragspel, som faktiskt var riktigt roligt, ända tills jag bytte skola och inte kunde dra med mig spelet hemifrån därför att jag först gick 1km till bussen, och sedan oftast fick stå och vänta ett tag. Och i vårt nordliga klimat blir inte ett dragspel särskilt väl behandlat under sådana premisser. 

På den nya skolan fanns det nu också bara knappdragspel att spela/öva på, och jag var van vid att spela på ett pianospel. MEN min "snälla" musiklärare löste detta på ett helt otroligt bra sätt (NOT!) och tog dit ett eget privat pianodragspel. Bra kunde tyckas, OM det inte varit för att detta spelet inte var funktionsdugligt, utan det väste och fräste om bälgen så fort man skulle spela. HUR BEHÅLLER MAN DÅ MOTIVATIONEN att fortsätta spela om man flitigt övar hemmavid och sedan ska spela upp för sin lärare på ett som läcker luft? Så min karriär som "Jularbo" fick ett abrupt slut. Något jag ångrar idag, för det skulle vara så j**kla roligt att kunna spela åtminstone ett instrument riktigt. MEN jag när en "hemlig" dröm... Någon gång ska jag lära mig spela munspel. För kan det finnas ett mer praktiskt instrument att behärska. Det ryms i fickan och så är det ju bara såååå häftigt med blues =)

Puss o kram - tavelram!