Odlingar och studenter
Syftat till dagens rubrik kan man givetvis fundera vad i hela friden har dessa gemensamt...Ja, inget, eller kanske allting. Beroende på hur man ser på det. För vi odlar väl våra barn också? Eller i alla fall är det väl meningen att vi ska ge dem "mylla och gödning" så att de växer både till kropp och själ, eller hur? Jaja smått filosofisk inledning...helt utan att det egentligen var tänkt så från början. MEN ibland blir det ju som det blir =)
Hursomhelst så händer det hela tiden saker runtomkring i tillvaron just nu. Troligtvis precis som för de allra flesta av oss, så är det en ganska intensiv period under maj-juni. Högtiderna och festligheterna byter bara av varandra, uppblandat med utflykter, friluftsdagar och avslutningar åsså ska man försöka hinna jobba också (*ler*). PUST, man kan bli riktigt matt ibland. Och mitt i alltihopa ska man givetvis också plantera, både grönsaker och blommor. Hur som helst så har jag nu gjort både det ena och andra... för förra fredagen så var vi i Östersund hela dagen och firade vår numera "nybakade" student, Lasse. Där träffades vi, vår familj dvs. Leif, jag, Jack och flickvän, Emelinda och storasyster Weronica. Åsså farmor o farfar, Lasses Faster Marie och två barn tillsammans med Lasses mamma, mormor, morbror med fru, 3 kusiner och ett kusinbarn *flämt*, fick jag nu med alla??? Som tur var hade vi fått låna en lokal i stan via Leifs arbetsplats och kunde ha lite mottagning där på plats. Så innan dess var det en aning planering, inköp och tillverkning av smörgåstårtor och efterrätt. Tillställningen blev trevlig, om än vi fick vänta, o vänta, o vänta på själva studenten. Precis som det ska vara på studenten, så åkte han ju runt tillsammans med sina kompisar i (vad vi tyckte, väldigt långa) timmar. Roligt blev det i alla fall att Lasse själv tyckte det var kul att alla kunde samlas på en och samma gång och ställe.
Ett smakprov av dagen...
Under de gågna veckorna så har jag också blivit "trädgårdsmästare" *flin*. Skaffade, eller rättare sagt -Leif skaffade mig ett antal pallkragar som vi fnissat upp och jag därefter preparerat med diverse smått och gott. Som en god vän sa när vi diskuterade omkring min stressituation: -Ta du och skaffa dig dina pallkragar, så kan du gå ut och pyssla om persiljan när det blir som mest stressigt omkring dig. Så ska du se att det blir bättre. Då hade jag redan införskaffat pallkragarna, sått mina frön. Dock ingen persilja. MEN hon trodde att det skulle gå bra ändå, t.o.m med dill =) Och baske mig...om inte det är lite meditativt att rota omkring i det gröna och vattna och lägga av och på fiberduk. Trot den som vill.. Så nu ska det skördas bland annat sockerärtor, plocksallad, morötter och dill i sommar. Åsså doftar jag och plockar lite med både timjan, lavendel och en och annan sommarblomma med. Vi har nog också lite färsk potatis till midsommar...men bara liiiite, för resten (några "pärkålar") ska få växa på sig ytterligare innan de åker ur jorden.
mums med sockerärtor och plocksallad direkt ur landet
Sedan måste jag bara berätta att efter midsommar så drar jag iväg själv för 5 dagar. Jag har den stora förmånen att få åka till Österåsens Hälsohem. Så den 22/6 ska jag vara på plats för de s.k. basdagarna, som sedan ska följas av 17 dagar ytterligare vistelse där i augusti. Det känns verkligen kanon! Var där på inskrivningsdag i slutet av maj, och känslan var att jag skulle kunnat stanna där och då på studs. Känns nästan ofattbart att få möjligheten att vistas på ett sådan ställe och ta del av det utbud som där finns, med gymnastik, vandringsstråk, bassängträning och vegetarisk mat. Det som däremot känns knepigt är att lämna familjen, såååå låååång tid...För jag vi har nog aldrig varit ifrån varandra under lika många sammanhängade dagar sedan vi blev ett par och bildade familj. Fast, jag vet ju att det kommer att funka. Det finns ju andra familjer med någon i familjen som pendlar till jobbet varje vecka och klarar av detta, eller hur?! T.o.m det så har det ju tidigare skett i min egen familj (mina egna föräldrar) och både de och jag överlevde ju =) Och det här är ju verkligen inte för evigt, utan för några veckor. Och förhoppningsvis så kommer man sedan hem som "en ny människa" OCH DET kan ju verkligen inte bli fel!
Här ska jag vistas och verkligen ta tillvara på tiden som erbjuds!
Nämen, ujujuj, nu har inlägget dragit iväg igen.. Hoppas att ingen somnat... Tror jag får skärpa till mig och blogga lite oftare, med mindre omfång möjligtvis. Fast å andra sidan. Det blir nog såhär när man som jag är en "lust-bloggare". Och det är ju precis så jag vill ha det. Blogga när lusten faller på... Så ni får nog stå ut med mina få-men-mycket-långa-inlägg är jag rädd. Men för nu...
Tack och hej - Leverpastej!
Hursomhelst så händer det hela tiden saker runtomkring i tillvaron just nu. Troligtvis precis som för de allra flesta av oss, så är det en ganska intensiv period under maj-juni. Högtiderna och festligheterna byter bara av varandra, uppblandat med utflykter, friluftsdagar och avslutningar åsså ska man försöka hinna jobba också (*ler*). PUST, man kan bli riktigt matt ibland. Och mitt i alltihopa ska man givetvis också plantera, både grönsaker och blommor. Hur som helst så har jag nu gjort både det ena och andra... för förra fredagen så var vi i Östersund hela dagen och firade vår numera "nybakade" student, Lasse. Där träffades vi, vår familj dvs. Leif, jag, Jack och flickvän, Emelinda och storasyster Weronica. Åsså farmor o farfar, Lasses Faster Marie och två barn tillsammans med Lasses mamma, mormor, morbror med fru, 3 kusiner och ett kusinbarn *flämt*, fick jag nu med alla??? Som tur var hade vi fått låna en lokal i stan via Leifs arbetsplats och kunde ha lite mottagning där på plats. Så innan dess var det en aning planering, inköp och tillverkning av smörgåstårtor och efterrätt. Tillställningen blev trevlig, om än vi fick vänta, o vänta, o vänta på själva studenten. Precis som det ska vara på studenten, så åkte han ju runt tillsammans med sina kompisar i (vad vi tyckte, väldigt långa) timmar. Roligt blev det i alla fall att Lasse själv tyckte det var kul att alla kunde samlas på en och samma gång och ställe.
Ett smakprov av dagen...
Under de gågna veckorna så har jag också blivit "trädgårdsmästare" *flin*. Skaffade, eller rättare sagt -Leif skaffade mig ett antal pallkragar som vi fnissat upp och jag därefter preparerat med diverse smått och gott. Som en god vän sa när vi diskuterade omkring min stressituation: -Ta du och skaffa dig dina pallkragar, så kan du gå ut och pyssla om persiljan när det blir som mest stressigt omkring dig. Så ska du se att det blir bättre. Då hade jag redan införskaffat pallkragarna, sått mina frön. Dock ingen persilja. MEN hon trodde att det skulle gå bra ändå, t.o.m med dill =) Och baske mig...om inte det är lite meditativt att rota omkring i det gröna och vattna och lägga av och på fiberduk. Trot den som vill.. Så nu ska det skördas bland annat sockerärtor, plocksallad, morötter och dill i sommar. Åsså doftar jag och plockar lite med både timjan, lavendel och en och annan sommarblomma med. Vi har nog också lite färsk potatis till midsommar...men bara liiiite, för resten (några "pärkålar") ska få växa på sig ytterligare innan de åker ur jorden.
mums med sockerärtor och plocksallad direkt ur landet
Sedan måste jag bara berätta att efter midsommar så drar jag iväg själv för 5 dagar. Jag har den stora förmånen att få åka till Österåsens Hälsohem. Så den 22/6 ska jag vara på plats för de s.k. basdagarna, som sedan ska följas av 17 dagar ytterligare vistelse där i augusti. Det känns verkligen kanon! Var där på inskrivningsdag i slutet av maj, och känslan var att jag skulle kunnat stanna där och då på studs. Känns nästan ofattbart att få möjligheten att vistas på ett sådan ställe och ta del av det utbud som där finns, med gymnastik, vandringsstråk, bassängträning och vegetarisk mat. Det som däremot känns knepigt är att lämna familjen, såååå låååång tid...För jag vi har nog aldrig varit ifrån varandra under lika många sammanhängade dagar sedan vi blev ett par och bildade familj. Fast, jag vet ju att det kommer att funka. Det finns ju andra familjer med någon i familjen som pendlar till jobbet varje vecka och klarar av detta, eller hur?! T.o.m det så har det ju tidigare skett i min egen familj (mina egna föräldrar) och både de och jag överlevde ju =) Och det här är ju verkligen inte för evigt, utan för några veckor. Och förhoppningsvis så kommer man sedan hem som "en ny människa" OCH DET kan ju verkligen inte bli fel!
Här ska jag vistas och verkligen ta tillvara på tiden som erbjuds!
Nämen, ujujuj, nu har inlägget dragit iväg igen.. Hoppas att ingen somnat... Tror jag får skärpa till mig och blogga lite oftare, med mindre omfång möjligtvis. Fast å andra sidan. Det blir nog såhär när man som jag är en "lust-bloggare". Och det är ju precis så jag vill ha det. Blogga när lusten faller på... Så ni får nog stå ut med mina få-men-mycket-långa-inlägg är jag rädd. Men för nu...
Tack och hej - Leverpastej!
Kommentarer
Trackback
