Orken tryter ibland...
....och den minsta småsak känns som att bestiga Mount Everest. Och blogga...DET kommer verkligen i skymundan. Eller rättare sagt, jag lägger det i skymundan för att istället lägga orken på det som just för tillfället känns viktigare. Vad gör ni för att ladda batterierna?
Hur som helst så påminns man ju lite titt som tätt på anledningar att faktiskt ta sig i kragen och bringa den där kraftansträngingen till sin spets, och tur är väl det. Annars blev man väl liggande kvar i sängen med täcket över huvudet
:-(
En stor orsak till orken finns väl i barnen. Och i morse flinade jag gott när jag bläddrade igenom några bilder på datorn. Tänk att "kaxiga myran" härnedanför snart fyller 6år. Ujujuj, tiden går MEN kaxigheten består *hehe*. Det är nämligen en fröken med attityd som vi har innanför våra väggar. Sin ålder till trots, så inte är det många som skulle kunna sätta sig på henne inte :-) Det är nästan så att det lyser igenom på fotot. Och där var hon nog bara en 9 månader eller nåt.
Puss o kram -Cykelram!
Du har rätt !! Man ser kaxigheten och vilken sötnos hon är !! // Kram
Lik mamma men söt ändå,,,, ja tiden går och är det på någon man ser det, så är det att barna växer så det knakar, Nu då vi var ner till skåne sa Freja saker som man inte förväntade sig av en så liten tös, Kramar till er där nere.
