Ja jädrar…
...vad tiden går fort. Bestämde mig för att det nog var dags med lite uppdatering här, och döm om min förvåning när jag ser att det nästan är 14 dagar sedan sista inlägget...OOOOPS... Njae, någon Alex Schulman blir jag nog aldrig. Ja, på många olika sätt naturligtvis då, men i det här läget åsyftar jag antalet blogginlägg *flin*.
Ja, vad har då hänt under dessa snart 14 dagar. Förutom att jag har jobbat o jobbat o jobbat, så har vi väl rantat mellan hemma och mammas lägenhet, åkt till stan o shoppat, varit på besök på Försäkringskassan, varit i stallet, hjälpt mor med flyttkort, tvättat, städat, monterat bokhylla - börjat fylla den, fyllt i diverse blanketter, traskat med vovven m.m. Kort sagt, så har det hänt nåt var minut. MEN så är det väl för de flesta... Och tiden går, alltmedans. Alldeles för fort -för jag kom just på att det viktigaste har jag glömt att presentera, dvs. att vi har ju även hunnit med att fira in ytterligare en tonåring i familjen. "Lilla" Jackeman har ju hunnit fylla "stor", och är numera inte bara till utseende och målbrottsmässigt tonåring. Utan nu är han ju även det rent faktiskt. Tänk bara... inte känns det som att det redan gått 13 år sedan jag gick i Lycksele och vankade av och an i flera dagar med värksmärtor. Hmmmm...liiiite sentimental får man väl lov att bli.
Eller vad säger ni andra som är mammor och pappor?!
Ha det bäst - puss o kram - cykelram/
Mona
Hej vännen !! Du börjar bli gammal du också nu. Det är ju på barnen man märker man blir äldre . Du har snart inga småbarn kvar ! Jo, du har ju en kvar, men tiden går fort. En stor tröst är att du snart snart kan börja tänka på dig själv mer .
Puss och kram / skumbanan
