Monizz Ditt å Datt

Eller vad säger man när det var 22 år sedan, *flämt* sååå länge sedan, jag var skriven på den adress som är min barndomsadress?? Men hur jag än vrider och vänder på det så är nog Raja, eller ska jag säga Kvarnberget HEM i mina tankar. Och då blir det mitt nuvarande hem som är "hem"... ser ni skillnaden? Javisst, "snuffarna" är naturligtvis skillnaden :-) Hur som helst så var det skönt att komma HEM, om än lite konstigt. För i vanliga fall så brukar mamma och pappa välkomna oss. Och det senare året så har det varit mamma ensam. MEN den här gången så åkte mamma också HEM tillsammans med oss, och hon klev in genom dörrarna samtidigt som vi gjorde det, och INGEN var därinne och kramades och sa välkommen HEM. Men vi gjorde det näst bästa av situationen och passade på att kramas i alla fall :-)

Myren vid Oxfjället

Lördagen var vi och hälsade på pappa, och tände ljus på graven. Och lyckligtvis så hade inte snön lagt . Så även mamma kunde ta sig fram för att säga hej. Förra året vid samma tid var det desto mer vitt på marken. Men fjällen i Borgafjäll ståtade i alla fall vita, som ni kan se här ovanför. Lååångt borta i bakgrunden...

Söndag, så var det dags att börja tänka på att vända kosan "hemåt" igen. Men först passade vi på att plock med "lite" grejer som jag fortfarande inte kommit mig för att ta "hem". Och mamma plockade med sig saker som inte följde med i flytten. Och jag var så fräck så att mitt i packandet passade jag på att ta en promenad runt sjön. En promenad som gjorde att jag fick lägga ytterligare en 7-8km till mina ben-och-fötters erfarenhet. Härligt me mestadels vackert väder under rundan. Och säg den som kan säga emot om jag hävdar att det är vackert! Och som det syns på bilderna, att NU hade det kommit lite snö också.

Milou tittar ut över Storrajan

I änden av Lillraja

"vintervy" över Lillraja

Med den här vyerna, inte är det väl då underligt att man längtar HEM...
Puss och kram- Cykelram
/Mona