Men Huvva...
Månaden som gått har i stort förlöpt i jobbets, och mötenas tecken. Både suckar och jippie. Vissa saker är ju riktigt roligt att ta del av, medan annat mest är trista måsten. Som för de allra flesta, skulle jag tro. MEN vissa upplevelser kan jag i allafall lägga till erfarenhetskontot. För några veckor sedan deltog jag och min "kompanjon" på MåBra-mässa i Sundsvall. En ganska välbesökt sådan. Om än med betydligt färre besökare än tidigare år. För oss var det ju första gången som vi var med, så vi hade ju inte så mycket att jämföra med. Inte som mässdeltagare. Men vi har ju tidigare år varit där som mässbesökare och då gick mässan av staplen i Nordichallen på gärdet i Sundsvall. En STOR mässhall, men mänga utställare och massor av besökare (ca. 12000). I år hade man tänkt om och istället "satsat" på mysighetsfaktorn, vilket gjorde att mässan flyttades till den nya mässhallen på Södra Berget där det måhända var mera ombonade lokaler. MEN däremot sämre med tillgängliheten, krasst med parkeringar, och en väldigt varm lokal. Hörde talas om vissa som fått gå flera km. uppför Södra Berget då det endast fanns parkeringar så långt ner. HUR SUGEN är man då sedan att knata omkring på mässan ?!

Ja, hur som helst gjorde vi då där vårt bästa för att kränga spikmattor, en dunderhäftig, svensktillverkad produkt som vi gärna går ut och pratar oss varma för. Själv har jag nästintill "botats" från mina kroniska ischiassmärtor sedan jag börjat ligga på mattan. DET är lycka det!
Därutöver har jag även börjat längta...och kanske gruva mig lite...inför den nära förestående "skolstarten". Den 9:e november bär det iväg mot Vansbro och Naturhälsopedagogutbildning. Lite pirrigt känns det allt, men förväntansfullt. Vilka är de övriga deltagarna på kursen? Hur kommer det att vara upplagt? Är det krångligt med grupparbeten på distans? Hur blir det att dela rum med någon som man inte ännu känner? Har jag rätt "utrustning" med mig? OJOJOJ...många frågor blir det!!! Troligtvis hinner jag med att vädra mer funderingar här innan det bär iväg. Investerat i ett par rejäla vandringskängor har jag gjort. Något jag längtat efter jättelänge, och nu kändes det dags.

Så nu ska jag sköta om dessa som om de vore ett par bäbisar, då har jag nog säkert skor min livstid ut. OCH jag hade tänkt leva LÄÄÄÄNGE jag *ler*.
Tack o hej ---leverpastej/
Mona
Hej vännen !! förstår om du inte hunnit blogga, du verkar ha haft häcken full !!! Ligga på spikmatta ?? Har aldrig hört talas om detta om man inte är fakir ?? Börja plugga igen ?? Skitkul !! Du gör helt rätt !! Livet bara rullar på , gäller att passa på att ta vara på varje minut ! // kram Kram , hälsa alla , alla hälsar
Hej "Lilla syster" kul att se ett livstecken av dig här också... allvarligt talat förstår jag inte hur du hinner, eget företag - familj - skola - bloggar - Ja jag är full av beundran. Jag håller även tummen för dig och dina studier, det ska bli kul att höra hur det är.
Stor KRAM till dig och de dina
Men vad kul Mona! Du pratade ju om den där utb. och du gör helt rätt. De där kängorna är jag lite avis på, skulle behöva ett par jag också.
Tror du får ha en datakurs med mig, kul spindel!
Ha det bra/kram Karin