Ett hjärta av sten...
Nu har det återigen gått en massa dagar...ja, om inte veckor sedan jag sist gjorde ett besök här för att lägga ett inlägg. MEN det är märkligt...är det bara jag som tycker att tiden har en tendens att bara "rinna" iväg såhär när våren gjort sitt inträde och sommaren kommit för att stanna? Vips, så var det maj månad och, huj, så har det redan blivit juni. Månne detta vara ett ålderstecken *blink*... Säger som sonen: - "näää, skämta bara"
Börjar så smått känna att snart är det semestertid, vilket ska bli SÅ skönt. Stänger butiken några veckor i juli, för att ladda om batterierna. Men dessförinnan ska vi fira min älskade bror som nu stolt kan säga att han hamnar mitt i livet...för jag antar att han tänkte finnas kvar här tills han blir minst 100år. Det hade jag i alla fall tänkt mig att han ska...så det så =P
I kväll fick jag också ett spännande telefonsamtal, från en utbildning som jag sökt. Jag fick göra en telefonintervju *intressant*. Naturligtvis så kom jag på, sedan vi lagt på, massor av "smarta" saker som jag borde sagt. Men då var det ju så dag för det...hmrmmm. Varför är det alltid så? Ja, att alla smarta saker som man borde sagt, dyker upp i huvudet först när tillfället gått förbi. Ännu en världsfråga som någon borde komma på en lösning på... MEN nog om detta. OM jag mot förmodan skulle komma in (30st får plats via riksintag)... så kommer ni nog att få höra mera om detta. För jag är sååååå tänd på tanken att få gå denna utbildning. Och samtidigt har jag (som en riktigt god vän brukar förespråka att man ska ha) en tillit till att OM det är meningen så kommer jag in. Annars är det troligen så att det är menat att jag ska göra annat till hösten. Hur som helst: Fortsättning följer...
Kramen från mig!

Börjar så smått känna att snart är det semestertid, vilket ska bli SÅ skönt. Stänger butiken några veckor i juli, för att ladda om batterierna. Men dessförinnan ska vi fira min älskade bror som nu stolt kan säga att han hamnar mitt i livet...för jag antar att han tänkte finnas kvar här tills han blir minst 100år. Det hade jag i alla fall tänkt mig att han ska...så det så =P
I kväll fick jag också ett spännande telefonsamtal, från en utbildning som jag sökt. Jag fick göra en telefonintervju *intressant*. Naturligtvis så kom jag på, sedan vi lagt på, massor av "smarta" saker som jag borde sagt. Men då var det ju så dag för det...hmrmmm. Varför är det alltid så? Ja, att alla smarta saker som man borde sagt, dyker upp i huvudet först när tillfället gått förbi. Ännu en världsfråga som någon borde komma på en lösning på... MEN nog om detta. OM jag mot förmodan skulle komma in (30st får plats via riksintag)... så kommer ni nog att få höra mera om detta. För jag är sååååå tänd på tanken att få gå denna utbildning. Och samtidigt har jag (som en riktigt god vän brukar förespråka att man ska ha) en tillit till att OM det är meningen så kommer jag in. Annars är det troligen så att det är menat att jag ska göra annat till hösten. Hur som helst: Fortsättning följer...
Kramen från mig!

Kommentarer
Trackback