Förändring och ovisshet

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer.
Alf Henriksson
Vicken dag =)
Men före all denna uppståndelse uppvaktades jag av "närmast sörjande" på förmiddagen. Med diverse roligt som, lotter, väckarklockor, äggklockor, plocke-pinn m.m. (Behöver jag berätta att min make tyckte att det var skitroligt att det landat en 10-kronorsmarknad här på orten samtida med min födelsedag) MEN jag fick dessutom något riktigt efterlängat och numera ej längre hemligt önskat ---> ett munspel och en spelbok för munspel. Så nu ska min "hemliga dröm" gå i uppfyllelse, och jag ska bli munspelvirtuos. Hmmmm...hur nu det ska gå till =P. Men enligt filmbevis som vi besitter, så finns det ju läromästare i släkten *fniss*... (Inget är så skönt som lagomt fräck hämd, eller hur bror? *hehe*) Så bara jag lyckats klura ut hur jag kan lägga ut ett videoklipp, så kommer nedan ett fint inlägg på munspelaren ...
Så till alla, TACK hela dagen har värmt!!! Nu bjuder jag på lite bilder tillbaka:

MITT munspel :-)

Mmmm...detta ser jag verkligen framemot =)

Är den inte snygg min alldeles egna Customhoj -Yamaha Viagra VX1000

Spana in detaljen --- väcker nog många avundsjuka blickar *hehe*

Vem skulle inte kämpa för att få gå med i den här fruktade klubben...
Åsså sist men inte minst...
åtminstone ett kort på min munspelande bror...och bara tiden är mogen kommer även en filmsnutt...

Cykelram --- o en födelsedagskram *hihi*
Känslan

Smärta och bot
Vass
Vass
Så vass
Jag sticker mig
på själen
Och livsandarna flyr
liksom när luften går ur en ballong
Botar
Botar
Och tätar
Med jorddoft
bäckskval och luft
Så fylls snart mitt bröst
med livsmod och längtan igen
© Mona Engholm 2009
Utmaning med planerat "elstopp"

Tillhör skaran som börjat vakna och inse att vår värld och dess resurser inte är oändlig...
Så häromdagen fastnade jag på en artikel i vår lokala tidning där en närliggande kommun bestämt sig för att släcka ner kommunhuset under en timme den 28/3 mellan kl.20.30-21.30. Deras önskemål var att även övriga medborgare i kommunen skulle engagera sig. JAG bor INTE i denna kommun, MEN jag vill gärna engagera mig OCH gärna ha er med mig. Ju flera vi blir, desto större blir effekten!!! Och allt som kan göra skillnad måste ju vara bättre än inget, eller hur?
Själv tänker jag "tvinga" familjen att släcka TV-apparater, Datorer, TV-spel och diverse annat smått o gott som möjligen används i större utsträckning just på lördagkvällen. Istället hoppas jag på att vi gemensamt kan tända stearinljus, spela något roligt spel, prata och ha det allmänt mysigt! Låter inte det som en bra idé!

För dig som nu spänt dina öron och vill veta mera om Earth Hour...titta in på Världsnaturfondens hemsida:
http://www.wwf.se/vart-arbete/klimat/1214739-earth-hour-2009-nyhetsarkiv och läs mera om vad vi kan göra.
Hoppas nu att ni ser fram emot att ha en riktigt MYSIG kväll den 28/3, i mörkrets tecken!
Pssst... tror på den goda viljan

Kram/
Mona. E
Baka baka liten kaka..åsså dragspel förståss

Nyss avslutat lite kakbak för idag. Tanken slog mig häromdagen att det kan kanske vara roligt att ha några kakor att bjuda på om det skulle komma någon på besök under helgen. Så sagt o gjort, jag kavlade upp ärmarna redan häromdagen och satte deg för att kunna baka ut på kvällen. Chokladapelsinkakor och shackrutor blev det i förrgår. Så i kväll har flitens lampa lyst igen (inte allt för ofta beträffande kakbak kan jag lova...) och nu producerades hallongrottor och ingefärssnitt. Och gissa om vår frysbox fick sig en smärre chock!!! Aldrig tidigare har *han* (skriver man han om en frysbox, eller är det en hon...) skådat kakor UTAN att julen är i antågande. Och det är den ju inte! ÄVEN om man skulle kunna tro det när man går ut och ser all snön.
Under tiden som jag pysslat i köket har jag hela tiden haft underhållningen fixad. För i andra änden av huset har ena tonårssonen sitt rum, och DÄR plinkas det frenetiskt fån morgon till kväll på både aukustisk och elgitarr. Är såååå roligt att höra hur han gör framsteg. Även om jag ibland undrar hur i hela friden han orkar med att spela samma och samma och samma stycke om o om o om igen. MEN det ger ju uppenbarligen resultat. Och jag hoppas att han fortsätter med intresset. Och jag avundas honom liiiite (egentligen inte alls, för hur ska man kunna vara avundsjuk på sitt eget barn?) eller rättare sagt så beundrar jag honom som inte ger upp. Utan troget tragglar vidare, och dessutom får det att låta riktigt hyggligt.
Gett upp, det har jag däremot gjort massor av gånger när det gäller musikinstrument. Först var det blockflöjt under något år (någon fler som känner igen sig?), sedan var det tvärflöjt. Som var kul någon termin, tills jag kunde mera än vad musikläraren kunde *suck*. För han själv var definitivt inte skolad inom tvärflöjtarnas värld, även om han var musikalisk. Därefter följde dragspel, som faktiskt var riktigt roligt, ända tills jag bytte skola och inte kunde dra med mig spelet hemifrån därför att jag först gick 1km till bussen, och sedan oftast fick stå och vänta ett tag. Och i vårt nordliga klimat blir inte ett dragspel särskilt väl behandlat under sådana premisser.
På den nya skolan fanns det nu också bara knappdragspel att spela/öva på, och jag var van vid att spela på ett pianospel. MEN min "snälla" musiklärare löste detta på ett helt otroligt bra sätt (NOT!) och tog dit ett eget privat pianodragspel. Bra kunde tyckas, OM det inte varit för att detta spelet inte var funktionsdugligt, utan det väste och fräste om bälgen så fort man skulle spela. HUR BEHÅLLER MAN DÅ MOTIVATIONEN att fortsätta spela om man flitigt övar hemmavid och sedan ska spela upp för sin lärare på ett som läcker luft? Så min karriär som "Jularbo" fick ett abrupt slut. Något jag ångrar idag, för det skulle vara så j**kla roligt att kunna spela åtminstone ett instrument riktigt. MEN jag när en "hemlig" dröm... Någon gång ska jag lära mig spela munspel. För kan det finnas ett mer praktiskt instrument att behärska. Det ryms i fickan och så är det ju bara såååå häftigt med blues =)
Puss o kram - tavelram!
Härligt väder
Å massor av snö. Började dagen med en skogspromenad med voffsen. Tjavade runt i en massa snömodd, på de skoterspår jag kunde hitta nere i skogen. Ja, jag behövde inte leta speciellt länge för jag har mina rutter. Sedan när jag kom in i stugvärmen igen, så tittade jag längtansfullt tillbaka ut. Men i skrivande stund så har solen försvunnit, så all den "bittra" ångest som nyss bodde i mig har nu fått ge vika. För jag behöver inte längre sitta och önska mig UTANFÖR fönstret *fniss*. Utan nu ser jag bara fem emot nya fina dagar...
Kortet ovanför har några veckor på nacken. MEN det var i det närmaste lika fint ute idag på förmiddagen, OCH lika mycket snö.
Begääääärrr...rr..r

Någon fler än jag som drabbas, sisådär ett par gånger om året?
Shoppa kläder går fetbort (haha...nu va jag kul va...), likaså smink, smycken och skor. Ja, i allafall delvis. Erkänner att skor är jag liiiiite svag för. Ligger kanske i släkten??!! MEN, ett stort, STORT MEN! Böcker det kan jag bara inte låta bli att shoppa. Finns det något ord för en sån som jag? Jag menar som är sjukligt besatt av böcker.
Varje år brukar jag "budgetera" en viss avsatt slant för att faktiskt unna mig några väl valda böcker. Och varje år får jag verkligen stålsätta mig att faktiskt inte köpa flera än vad jag bestämt mig för. Oftast går det bra, ibland mindre bra... Som denna bokrea, t.ex. Vem fasen har kommit på att även matvarubutikerna ska ha boklådor??? Räcker det inte med frestelserna som bokhandlarna lockar med. NÄDÅ. I år sprack det på en jämrans boklåda som lömskt stod och lurpassade på mig när jag intet ont anande klev in genom vår ena matvarubutiks grindar. Vet inte vad som hände, men --svosch... så stod jag bara där med näsan djupt nerborrad i lådan. OCH VAD FICK JAG SYN PÅ!!! Jodå, en bok som jag bestämt mig för att inte köpa på bokhandeln (Den svenska sångboken). Men här kostade den bara halva priset från vad den gjorde på bokis: jag menar halva priset då kan man ju bara inte låta bli att köpa den, eller???
O sedan, då, huxflux så landade det en tjock rackarns bok till i min korg... Historien är nämligen den att jag sneglat på en likvärdig på bokhandeln, men begränsade mig till andra böcker och trädgårdsboken fick därför vika hädan. Ända tills jag formligen överfölls av detta exemplar: Allt om Trädgård. Precis i rätt ögonblick när boken kastade sig över mig så fläktes några sidor i den upp och jag blev förälskad, kär och totalt såld... Och det blev boken oxå, ja såld alltså till moi, givetvis... Jag tröstar mig med att boken i alla fall kostade bara en fjärdedel mot ordinarie pris (jag har sneglat på den tidigare *ler*) och det rättfärdigar väl oxå ett köp, eller hur?!
Ja, ja, hur som helst så har jag med tiden blivit en riktig fena på att hitta på ursäkter. Men det är nu visst så med alla som har ett beroende, eller missbruk av något slag. Som tur är biverkningarna små...om man bortser från hålen i plånboken. Fast hål kan man ju laga med textillim, eller nål och tråd har jag fått lära mig :-)
Kram och kval ---> från en bokmal.