Blickar tillbaka
Frusna innan vi lämnar Midlanda
Nattlig, första utsikt från "vår" balkong
Samma vy, morgonen därpå innan solen stigit upp
Vårat Hotell "Altamadores" låg hööööögt upp
Promenad ner till stranden - Amadores. Grönt och vackert i omgivningarna
En bit av Amadoresstranden
Julafton 2011
En glass på stranden efter att vi avverkat strandpromenaden från Puerto Rico
"Där bakom berget bor vi!" Delfinsafari hann vi med- och såg 6 vilda
delfiner, massor av flygfisk och en jättesköldpadda =)
Leif var med i form av humorn - hittade ett vykort som han garanterat
skulle skickat till sin "bästis", så det gjorde vi istället för honom.... och roligast var att....
...dagen därpå upptäckte vi vart grävskopan stod =)
Vår Jul i korthet! Nu siktar jag på en vår med efterföljande sommar som förhoppningsvis laddar de batterier som tagit slut under den låååånga extremt trista och jobbiga vintern.
Tiden går...
...dag för dag, timme för timme, minut för minut. Och vi försöker fylla dem med meningsfullhet. Har själv sedan årsskiftet börjat arbeta 100% igen. Går relativt bra tycker jag...iaf på jobbet. Hur det blir hemma, ska vi bara inte tala om. MEN jag tröstar mig med att den dagen som jag förhoppningsvis sitter som gammal och blickar tillbaka, så är det iallafall inte städtillfällena som jag kommer vara mest glad över. UTAN det lär nog vara annat som jag minns som guldkornen i tillvaron.
Apropå guldkorn: Så läääängtar jag så innibaljan efter att det ska bli vår, så att jag får ladda batterierna på Klockarbacken. Vi var dit för någon helg sedan för att skotta av taket. Investeringen i en fotogenkamin gjorde att vi kunde få upp graderna inomhus till plus, så vi kunde fika en stund och må gott. Den helgen var en riktig energi-tankar-helg, då vi först på fredagen var och hälsade på goa vänner för att få låna en släpvagn för att frakta skotern på (har nämligen ingen farbar väg till stugan på vintern), sedan myste vi som sagt i "Friggan", för att därefter på hemvägen stanna till hos andra härligt goa vänner. Söndagen premiäråkte jag och lillpigan längdskidor och passade på att stanna på vägen för att hälsa på andra fina vänner. Så den helgen tror jag att rekordet på en lååååångt tid bräcktes beträffande umgänge med vänner OCH vad bra det kändes =), trots att högarna med "göra" växer hemmavid. MEN har ingen tidigare varit där för att stjäla mina göromål i hemmet, så inte lär det väl hända nu heller. Och jag försöker lära mig leva efter devisen: "kommer tid, kommer råd".
"Kura skymning"
"Och kaffetermosen på plats..."
"En varm investering"
"Nu ligger vattenblänket i vinterdvala"
På återseende!
Å saknaden blir bara större...
För ett år sedan igår firade vi 10 år som förlovade.
Om 4 månader har ett år passerat.
Ibland känns saknaden lika stor som det skulle vara 100 år sedan vi sågs, ibland känns tomheten lika vansinnig som att det aldrig har hänt...att du lämnat, o vi är kvar...som om jag drömmer en mardröm och önskar att någon kunde väcka mig och hyschande säga att: "Sch såja, somna om du, det var bara en dröm, i morgon när du vaknar är allt som vanligt" Men jag vet ju...att ingenting längre är "vanligt". Inte än... För det är ju så att du finns alltid i mitt hjärta som jag i ditt. Och mitt hjärta slår och slår - men det låter så ihåligt när det inte längre genljuder i ditt...
Torka...
Här nedanför finns lite bildbevis för vårt skapande steg för steg...
Första lagren på plats efter en hel del "fnulande" med både marken och lecablock
Åsså några varv ytterligare...
Nu ser man var både dörr o fönster ska placeras.
Och snart är taket på plats...
Så fick huset två ögon =)
Ett "panoramafönster" och en dörr...
Kvällsutsikten kan man inte klaga på...
Och så var första lagret golv lagt...
Å nästan även det andra...
Och dagsutsikten är det inte heller något att klaga på...
Mitt i flyttkaos, och sonen grubblar över "hur sjutton allt ska få plats?"
Så vips, två dagar senare möts man av detta i dörren...
Och den gamla våningssängen fick nytt liv tillsammans med en bäddsoffa...
Den gamla brödburken fick sig ett lyft, och ett nytt liv uti Friggan.
Å så från ett annat håll...
Tänka sig att även på 15kvm hittar man minst fyra vinklar ;-)
Och fortfarande håller utsikten. Och jag kan lova att vid det här bordet kommer jag att njuta av förhoppningsvis många goda koppar kaffe med tillhörande vattenblänk...
Så har jag delat med mig av mitt lilla paradis tillika energi-tankar-ställe.
Kram och kom ihåg att livet går inte i repris!
Tung tid...
Letar fortfarande febrilt efter lusten och orken. Vet att den finns någonstans bakom hörnet, och ibland skymtar den också igenom... Tur att det ändå fortfarande finns glädjeämnen i livet, som barnen, solen, ljuset, fågelsång, vinden mot ansiktet, bäckporl, en fuktig hundnos....
Lyssnar med jämna mellanrum på Frank Ådahl - gråter lite, men tänker att "du ändå finns hos oss".
Och så ikväll fick jag återigen en hälsning från dig... Sökte på texten på "Jag är med dig" och hamnade direkt på dikten här nedanför (tagen ur Svenska dikter):
Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är Jag, Du är Du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig vid mitt vanliga namn.
Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
Ändra inte Ditt tonfall,
Håll sorgen borta från Din röst.
Sluta inte skratta åt våra genensamma små skämt.
Skratta som vi alltid har gjort.
Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma.
Uttala det som ingenting hänt, sorglöst
Utan spår av skuggor.
Låt livet gå vidare med samma innebörd som
tidigare.
Det går vidare därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår
gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig för att Du
inte längre kan se mig.
Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
Allt är väl.
Forfatter: Ukjent
Och jag kan lova dig...det går inte en dag utan att du finns i mina tankar, och bland våra minnen, som vi skrattar till pratar om och minns....<3
Som vi sa: - Du finns alltid i mitt hjärta, som jag i ditt...
Små funderingar
UNDRAR
Tar stegen på det släta skoterspåret
Med fötter som bly
Stannar, lyssnar, långt borta hör jag en vän
Fågeln som svagt kvittrar för att göra sig hörd
Känner med den, för den
Hur den kämpar för att stämman ska nå fram
Ser hålen i snön, de djupa avtrycken där skogen frigett sin börda
Undrar
När man inte har grenar som kan svikta, hur kan man då släppa bördan
januari 2011
Abstinens
En hel helg UTAN Klockarbacken...ja, vad säger man...förutom abstinens ;-)
Men okej då. Helgen har som vanligt rusat iväg ändå. Lördagen tillbringade vi några timmar på loppis. Och jag gjorde några rov, som jag letat ett längre tag efter. Däremot så måste sägas att trevligare, enklare, och mycket renare och organiserat loppis har jag besökt under mina dagar. Men huvudsaken var ju att rätt saker hittades, och faktiskt till väldigt fashionabla priser. Söndagen gick i mångt och mycket i "slappandets tecken", och värre kan man ju ha för sig, eller hur?! Förutom eftermiddagen då vi valde att INTE ligga på sofflocket, utan begav oss ner till röstlokalen och drog vårt strå till "stackars-Sverige-stacken". Måste tillstå att jag under mina år som röstberättigad inte tyckt att det varit så besvärligt som i år. En aaaaaaning har det känts som att välja mellan pest och kolera. I skrivande stund... BRRRRR.... återstår att se vilket det blir. Pesten eller Koleran. Optimistiskt uttalande av mig, eller va? Det är ju inte för inte jag ryser vid tanken på SD som eventuellt vågparti. MEN nu ÄR ju INTE min blogg av politiskt art...och kommer så aldrig att bli. Men ett kan jag avslöja, SD fick INGEN röst av mig!
För att bota min egen abstinens, och för att visa er som inte förstått hur pass nära vattnet vårt kära Klockarbacken ligger, så bjuder jag på några foton här nedan.
Såhär är utsikten från taket...funderar på om vi ska anlägga altanen häruppe ;)
Ooops...så såg man då även från sidan att det ligger en byggnad här...
Och stolt kan vi presentera...tamtaratam...VEDBACKEN...väcker minnen hos vissa, och...
säkert olust hos andra. Men snacka om att rensa tankarna när man klyver ved. Mindfullness i allra högsta grad =)
Puss o kram --- cykelram!
Tillflykt - Klockarbacken
För några veckor sedan kunde man ana när man stod nere emot vattnet att det fanns ett "hus" mitt i skogen
Likaså kunde man skymta vattnet när man stod uppe vid "huset"
Och kolla här - sedan i Lördags VET man när man står vid vattnet att det FINNS ett "hus"
OCH nu SER man vattnet uppifrån Klockarbacken - och mer ska det bli =)
Den här utsikten kan man nog lätt vänja sig vid, eller vad tror ni?
Här känner jag att det kommer att tillbringas åskilliga timmar, och det känns så rätt, och så bra. Här, bara en 4-5 mil bort ska jag hädanefter landa emellanåt och hitta ro i själen...
Som ni kanske läst tidigare så har jag mitt hjärta i hembyn Rajastrand, som tyvärr ligger 33 mil bort, och som man då inte åker till över en "kafferast". Men det finns ett ordspråk: "när inte Mohammed kan komma till berget, så får berget komma till mohammed". Så Klockarbacken i Torrflonäs får nu anta skepnaden som MITT berg...
På återseende, kram, kram!
Nya försök
Annat välbekant är att jag också fått höra att orten är riktigt välbesökt, inte mest av folk (även om den ökar X antal % på sommaren), utan av den förhatliga "mya"*, "brännmya"*, "knortn´"* åsså "bremsn´"*. Så vis av hur poppis jag brukar vara i dessa kretsar, så gäller det att ladda med medel.
Förutom att träffa släkt, ser jag fram emot att återigen få ta del av Kvarnbergsdagarna som våra grannar för femte året i rad anordnar. Strongt gjort! Så för er som är i krokarna Rajastrand 23-25 juli, gör en extra sväng innåt Kvarnberget, så kanske även vi träffs.
På återseende, puss o kram - cykelram!
Här vid stranden har jag badat mången gång....
* = Mygg, pyttesmåa knott, knott och bromsar...för den som inte är bekant med dialekten ;)
I´m back...
Efter lååååång tystnad kände jag idag att jag måste skriva lite...
Idag har jag och lillpigan (7år...) varit och solat och badat --- jättehärligt! Klockan började bli mycket och jag ville att hon skulle avsluta badandet. Så alldeles strax innan det var dags att kliva upp så sa hon:
- Vänta mamma. Jag ska bara göra en salami. Varpå jag såg troligen ut som ett riktigt frågetecken och undrade:
- Va, hur menar du nu. En salami????
- Jamen en sån där när det kommer jättestora vågor! Och jag bara:
- ????. Men så slog det mig... - Menar du en sån där TSUNAMI?
Gissa om vi båda skrattade så vi höll på att ramla i sjön efter att jag förklarat för pigan att en SALAMI minsann är en sorts prickig korv ;-)
Aktiv...
Vad beror det på då? Allt för mycket, överallt. Men jag återkommer....
Puss o kram ---> cykelram...
Tankar
DET SPRUCKNA VATTENKRUSET
Det var en gång en man som hade två vattenkrus. Krusen fästen han i vardera änden i en lång pinne, som han la över axlarna varje morgon när han gick för att hämta vatten från floden.
Det ena kruset var i perfekt skick, medan det andra hade en stor spricka som gjorde att kruset bara var halvfullt efter promenaden från floden till huset.
En dag, när mannen höll på att fylla krusen i floden, kunde det spruckna kruset inte vara tyst längre:
"Jag skäms så förskräckligt", grät kruset. "Jag gör ett uselt jobb. På grund av min spricka får du bara hälften så mycket vatten av mig som du borde. Jag känner mig så misslyckad"
"Jag visste inte att du kände såhär", svarade mannen bekymrat. "Men gör mig en tjänst. På vägen tillbaka till huset, titta då noga på vägen"
När de kommit tillbaka till huset frågade mannen:
"Lade du märke till de vackra blommorna vid vägkanten?"
"Ja", snyftade kruset.
"Lade du märke till att de bara växte på din sida av vägen? Du förstår, jag har alltid vetat om din spricka. Därför planterade jag blommor vid vägkanten, som du har vattnat varje dag. Om inte du varit som du är, skulle jag inte varje dag kunnat plocka blommor att sätta på bordet. Utan din spricka, skulle både vägkanten och huset saknat denna blomsterprakt!"
(Citat; Det är aldrig kört - samlingsvolym. Kristina Reftel)
Sköt om er alla. Kram!
Letar och letar...
För länge sedan utlyste kungen i ett land långt borta en tävling. Den konstnär som kunde måla en tavla som föreställde sann frid, skulle få en riklig belöning.
Under de kommande månaderna strömmade bidragen in. Efter att kungen länge och väl hade studerat tavlorna, stod valet mellan två olika bidrag.
Den första tavlan var en oerhört vacker bild av ett berg vid en sjö. De höga bergen med sina snöklädda topparna kontrasterade vackert mot den djupblå himlen. Bergen och träden avspeglades kristallklart i den blanka vattenytan. Konungen tyckte mycket om tavlan, men den var inte en självklar vinnare.
Den andra tavlan var helt olik den första. Den föreställde ett brusande vattenfall, där vattnet störtade ner längs en bergvägg. Himlen täcktes av mörka moln, som gav intrycket av att ett oväder var på väg. Men den som tittade riktigt noga på tavlan upptäckte att alldeles i kanten av de nedstörtande vattenmassorna, på en utskjutande klippa i bergväggen, hade konstnären målat en fågel i sitt bo. Fågeln låg trygg, trots dånet runt omkring.
"Det här är den vinnande tavlan", sa konungen till sist. "För sann frid är inte frånvaro av storm. Sann frid är att hitta lugnet mitt i stormen"
...Och jag kan säga att jag fortsätter leta efter lugnet varje dag, "outtröttligt"...
~ Ha en fin helg! ~
Enkelt va?
-Javisst, så enkelt kan det kanske vara att lätta och släppa på sin börda, där och då exakt där man står...eller varför inte nu och här, precis där man är...
Schas Ove, Schas!
Sedan att efter denna suveräna vecka få avsluta den med att kolla favoritprogrammen på TV ---- AAHHhhh...Kan inte bli mycket bättre... Fortsatt skratt efter en mycket glad vecka. Därav dagens rubrik. Och för er som inte förstår, spana in dagens program på TV4 Play
Ringblomma är för mig en symbol för glädje. Här ett foto sedan i höstas.
Puss o kram --- cykelram!
